Det är något som inte stämmer. Polisinspektör Louise Olsen, utredare vid Gängkriminella enheten i Göteborg, sveper med blicken över de slitna tiovåningshusen i Gårdsten. Hon och kollegan Martin har just träffat en informatör och är på väg tillbaka till bilen.

Plötsligt inser Louise vad som är fel. Det är för tyst. Då smäller det.

Tryckvågen får Louise att tappa andan. Hon ser skräcken i Martins ögon, men båda reagerar reflexmässigt och springer mot bilen. Louise når den först men det är Martin som har bilnyckeln. I samma stund kommer svartklädda män springande från alla håll och det är uppenbart att de är på jakt efter Louise och Martin. Stenar och glasflaskor flyger genom luften och längs gatan brinner flera bilar. När de äntligen kommer in i bilen och får i gång den rullar den bara några få meter innan de svartklädda hinner i kapp. Jag vill inte dö nu, det är min bröllopsdag tänker Louise och trevar efter sin pistol med ena handen samtidigt som hon greppar radioenheten med den andra. Från 55-1180. Gårdsten Centrum. Det är en jävla krigszon här. Vi behöver omedelbar assistans.

Max Olsen på säkerhetsföretaget Proseca drar på sig kavajen, rättar till slipsen och försöker trycka undan tröttheten. Han ska strax träffa en ny kund och därefter förbereda bröllopsdagens middag. Han ska bjuda Louise på samma rätter som fick henne på fall när han bjöd på middag första gången.

Kunden, Georg Assarson, verkar en aning spänd. Han berättar att ett byggföretag han anlitat, men vägrat betala eftersom de inte utfört sitt uppdrag, börjat bete sig hotfullt. De sitter i sina bilar utanför Assarsons hus om kvällarna. Nu vill han ha säkerhetsutrustning i sitt hem och personskydd för sig själv. Barnen och hustrun har han skickat iväg.

Firandet av bröllopsdagen blir inte alls som Louise och Max tänkt sig. Och snart tvingas båda inse att de måste fatta ett livsavgörande beslut för att överleva …