Brynäs, 1935. ”Jag är så hungrig mamma. Idag får du jobb.” Några veckor efter att fyraårige Eders lillebror Tom fötts rättar Benedikte till håret och går ut för att söka nytt arbete. Det heter att hon ”fått gå” när det började synas att hon var gravid. Men ingen vill anställa henne nu heller, ogift och ensam med två små pojkar som hon är. Gröten blir hal och kletig när mjölken tar slut, och köksskåpet vrålar med tomsvart gap. Eder börjar lyssna efter ljud i trapphuset. När stegen hörs får hans mamma en jäktad blick. Hon har lagt den gröna filten och en kudde i garderobsskrubben. Eder skyndar sig att lyfta upp Tom, liten som en fågelunge, och bär honom in dit. Mamma säger att han ska låsa, vyssja sin lillebror och försöka somna. Hennes blick berättar att han inte hade velat vara där hon ska vara.
Men en gång hinner pojkarna inte undan …

Rengsjö, 1936. Elden sprakar i brasan och morfarns stora händer ställer fram två bunkar framför Eder och Tom. De blandar ihop kakao, mjöl, socker och smör och får slicka skedarna medan kakan gräddas. Morfarns gnolande och kakdoften tränger undan allt det andra; minnena från Brynäs och det morfarn kallar för mamma Benediktes hål inuti. Han säger att hon är som ett skogsrå, men måste bli en tennsoldat. En som ställer sig upp igen.
 
Den där kvällen när de kom till Rengsjö med tåget skrattade han in i Benediktes kappa. Han var så lycklig att hon kommit tillbaka. Och pojkarna hennes ser han som skatter. De gör utflykter i skogen tillsammans, lagar korv med rotmos och smör och badar i den grunda delen av sjön. Morfarn tar extrapass för att kunna spara ihop till den hund – helst en labrador som kan leka och beskydda – Eder drömmer om.

När kakan är färdig pudrar morfarn florsocker ovanpå och skär upp varsin stor bit. ”Spartansk tigerkaka”, säger han. ”Ät pojkar, så blir ni mätta och modiga. Det bruna är kärlek, det botar rädsla. Det ljusa är mod, så att en vågar.”

Och nog behövs det mod även i morfarns lilla stuga – även om livet där mest är sol, hallon och grädde. I grannhuset, den stora gården bortanför åkrarna, göms hemligheter som skär rakt in i Eders familj. Ibland skymtar han en man med ledset ansikte bakom trädstammarna i skogen, och frun i huset verkar ond som en häxa. Allt kokar ner till frågan ingen vill svara på: varför jagades Benedikte och hennes mamma bort från byn?