"Jag har drömt länge om att skriva en bok, sedan jag var sju-åtta år gammal."

Ulf Kvensler, född 1968, har en lång och framgångsrik karriär som manusförfattare bakom sig. Han har skapat och varit huvudförfattare till serier som Solsidan, Vår tid är nu, Molanders och Om Stig Petrés hemlighet. Sarek är hans debut som romanförfattare.

Till att börja med, hur skulle du beskriva dig själv för de som inte känner dig?

Jag är 54 år gammal och bor i Kärrtorp utanför Stockholm. Gift och har två tonårsbarn. Kommer ursprungligen från Ronneby i Blekinge.

Berätta om din nya bok Sarek?

Det är en thriller om tre vänner som brukar vandra i fjällen en vecka varje sommar. Det här året tar de med en fjärde person – Anna och Henrik har svårt att säga nej när Milena vill introducera sin nya kille Jacob. De möts för första gången på Stockholms Central för att kliva på nattåget mot Norrland. Jacob verkar trevlig, men Anna genomfars av tanken Jag känner igen honom. Att ta med honom på vandringen visar sig vara ett ödesdigert beslut som kommer att förändra deras liv för alltid.

Sarek är din debutroman, men du har en lång och framgångsrik karriär som manusförfattare bakom dig, men succéer som t.ex. Solsidan och Vår tid är nu. Hur kommer det sig att det blev en roman nu?

Jag har drömt länge om att skriva en bok, sedan jag var sju-åtta år gammal. Jag hittade på titlar och fantiserade ihop hur omslagen skulle se ut. När jag var tio ungefär började jag skriva en deckare, jag fyllde ett sånt där blått skrivhäfte med vita ränder som man hade i skolan. Men vid det laget var intrigen så hopplöst tilltrasslad att jag gav upp. Sedan har jag alltså jobbat som manusförfattare i många år. När jag började se slutet på Vår tid är nu-projektet, efter sex år, kände jag att nu skriver jag den där boken, annars blir det nog aldrig av. Det tog fyrtiofem år, men till slut förverkligade jag min barndomsdröm.

Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan att skriva manus till en tv-serie och att skriva en roman?

Det är nog att som manusförfattare har man en väldigt tydlig form att fylla med innehåll. Ska man skriva ett timslångt avsnitt vet man att det bör vara ca sextio sidor långt, i manusprogramvara. Jag brukar också dela in mina avsnitt i fyra tydliga akter som hänger ihop på ett bestämt sätt. Men en roman… hur lång ska den vara? Någonstans mellan ettundratjugo och tretusen sidor. För en manusförfattare är den fasta formen en trygghet, men är man van att skriva böcker gissar jag att den känns som en tvångströja.

Sarek är väldigt ”filmiskt” berättad. Är det bara en frukt av din bakgrund som manusförfattare eller har du haft i åtanke under skrivande att du vill att den ska bli filmatiserad?

Sarek började faktiskt som en filmidé för många år sedan. Men det blev aldrig tillfälle att göra något av den. Det är jag väldigt glad för nu. Det har varit enormt roligt att skriva den här boken. Vill man göra film av den finns det ju nu ett ganska genomarbetat synopsis…

När man läser din bok får man ganska snabbt en känsla av att du är en person som har vandrat mycket själv? Har du tips på tre saker, förutom de vanligaste, som man bör ta med sig för att överleva i vildmarken?

Kompass – en självklar grej egentligen, men jag har slarvat i många år och tänkt att har man bara en bra karta så kan man inte gå bort sig. Jo, det kan man, vet jag nu. Går man i oledad terräng är det lätt att hamna i fel dal om man bara håller kartan lite snett.

Allting du kan hitta av ullfrotté – jag älskar ullfrotté! Eller ”woolpower” som det heter numera. Ett beprövat material som är mycket lätt, mycket varmt, och transporterar fukt som inget annat. Jag brukar gå klädd i ullfrotté från topp till tå på våra vandringar. Mina kompisar driver med mig och kallar mig för ”Ulf Rotté”. Well, när de ligger och huttrar i sina moderna fleecar på nätterna är det jag som skrattar sist. I sömnen alltså.

Mini-rivjärn – att laga god mat när man vandrar handlar om att bära med sig ingredienser som ger maximalt med smak per viktenhet, och då är en bit parmesan eller grana padano en bra grej. Mitt enklaste och bästa vandringsrecept: koka snabbmakaroner, häll över i en annan gryta, klipp sönder salamichips och fräs i olivolja (finns miniflaskor i plast); när smakerna lösts ut, häll korv och olja över makaronerna, ta fram mini-rivjärnet och hyvla över grana padano. Om du har gått ett par mil kommer det att smaka himmelskt.

Vad är ditt nästa projekt? Är det fler böcker på gång?

Ja, jag har börjat jobba med nästa bok. Den är helt fristående från Sarek, men det är också en thriller.   

Till sist: har du något riktigt bra boktips du vill dela med dig av till våra medlemmar?

Den senaste boken som jag verkligen slukade med hull och hår heter ”I am dynamite!” och är en biografi över 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsche. Nej, jag vet, det låter inte så kul. Men Nietzsche visar sig ha varit en ganska ömklig person, i all sin genialitet, som det är mycket lätt att känna för. Författaren Sue Prideaux skriver med en återhållen humor som gör att boken pendlar mellan komik och tragik på ett fantastiskt sätt. Och Nietzsche själv kunde vara rolig, med stor självironi, när han var på det humöret. Vad sägs om följande citat: ”den mest försynta karl kan, om han bär en stor mustasch, sitta i dess skugga och känna sig säker.”

Tack, Ulf!