Oförsiktig kärlek

Som en docka

Intendent Alan Banks kör genom dimman i Belderfellpasset i Eastvale och svär över att hans älskade Porsche är på verkstaden. Sikten är ännu god längs den vindlande vägen uppför branten, men trots att klockan bara är tre på eftermiddagen har solen börjat sjunka bakom bergen i väster. Banks bromsar in framför avspärrningsbandet och kliver ur bilen.

Inrullad i en nisch in i bergssidan och till hälften dold bland buskarna står en krockskadad Ford Focus. Den har stått där sedan förra helgen då bilen var inblandad i en trafikolycka där ingen skadades allvarligt. En polisskylt är placerad i framrutan eftersom den ensliga platsen och de senaste veckornas väder gjort att bärgningen dröjt.

”Hon är därinne”, säger radiopolisen och pekar mot Forden. Banks går fram mot förarsidan och tittar in genom sidorutan. En ung kvinna sitter i förarsätet och stirrar rakt framför sig med vidöppna ögon. Hennes blonda hår når ner över axlarna och stora runda örhängen ramar in ett hjärtformat ansikte. Axlarna är bara i en elegant svart klänning och på fötterna ser hon ut att ha högklackade remsandaler – den sortens klädsel som en ung kvinna kan välja inför en kväll på stan, middag på en bättre restaurang eller kanske ett teaterbesök. Det behövs ingen polisläkare för att förstå att hon är död. Frågan är vem som placerat henne i bilen?

Döden i ravinen

Några dagar senare hittas ytterligare en kropp. Kriminalkommissarie Annie Cabbot lutar sig fram över kanten på ravinen vid Tetchley Moor och drar efter andan. Det ser ut som om mannen där nere har brutit nacken. Han ligger på rygg och halsen är böjd i en märklig vinkel. Kanske har han gått vilse i dimman och snubblat på rötterna av ljung och ärttörne som slingrar sig fram överallt på heden.

Men det är något som inte stämmer. Mannen är klädd i en elegant skiffergrå kostym, vit skjorta, randig slips och svarta skor som knappast är gjorda för en fotvandring på heden. Hur har han hamnat i den otillgängliga ravinen?

En smutsig verksamhet

Senare på kvällen sprakar vedträna i den öppna spisen i Ray Cabbots stuga. Annie och Banks slår sig ner vid det dukade bordet, samtidigt som Rays flickvän Zelda gör entré. Hon är mycket yngre än Annies far och hennes mörka hår och ögon för tankarna till Östeuropa. I hennes blick finns en sorgsenhet som får Banks att minnas det Ray sagt om att hennes förflutna präglas av mystik och tragedi.

Zelda slår sig ner med benen i kors och tänder en cigarett. ”Hur träffades ni två?”, frågar hon och får en förvånad blick av Annie. Banks har tidigare lagt märke till att Annie inte är så förtjust i sin fars nya hjärtevän. Men nu svarar hon snällt och berättar om utredningen kring ett gammalt skelett som förde dem samman. Så är det Rays och Zeldas tur. Zelda var tydligen gatukonstnär i London när Ray sprang på henne.

Middagen fortlöper avslappnat i stearinljusens sken, tills Ray säger att han och Zelda har något att berätta. Det rör ett smärtsamt minne i Annies och Banks förflutna. För många år sedan lyckades en man som kallade sig Phil Keane manipulera Annie, för att sedan försöka döda Banks och bränna ner hans hus. Efter det försvann han spårlöst.

Nu säger Zelda att hon har sett honom. Han rör sig tydligen i kretsar som håller på med trafficking för sexuella ändamål. Banks och Annie ger varandra en blick. Efter lång tid har alltså ett spår dykt upp. Det visar sig dessutom ha beröringspunkter med deras respektive mordfall …