Från action till pusseldeckare: Kepler-paret berättar om nya bokserien

Vi känner dem som Lars Kepler men nu är paret Alexander och Alexandra Ahndoril på gång med något helt nytt under nytt namn: en pusseldeckarserie. Jag kommer att hitta nyckeln är första delen.

Foto: Karin Nordlund

Hur kom det sig att ni ville arbeta under en helt ny pseudonym - från Lars Kepler till Alex Ahndoril?

– Vi har länge velat prova att skriva en pusseldeckare, men det tog sin tid för oss att hitta en framkomlig väg. Vi behövde hitta vår helt egna ingång till pusseldeckaren, något som fick den att kännas relevant här och nu. Vi älskar att skriva som Lars Kepler, men Nyckelserien är något helt annat, en pusseldeckare med psykologisk trovärdighet och moderna relationer. Genom att skapa Alex Ahndoril hoppas vi att vi är supertydliga gentemot våra läsare om detta är en ny serie och något helt annorlunda.

Jag kommer att hitta nyckeln är den första delen i er nya serie Nyckelserien. Kan ni berätta mer om inspirationen bakom denna nya serie och varför ni valde att skriva pusseldeckare?

– Vi har alltid haft ett passionerat förhållande till pusseldeckare för att själva gåtan står i centrum och vägen till att lösa den är att lära känna karaktärerna. Svaret ligger och väntar bland de små detaljerna och människornas hemligheter.

– Ingången till att skriva pusseldeckare var vår huvudperson, privatdetektiv Julia Stark. Hon är en invecklad, ung kvinna som befinner sig i svallvågorna efter en fruktansvärd katastrof. Det var som om hon kom gående mot oss på en dammig landsväg. Vi skymtade henne först på långt avstånd, en människa som gick på ett lite underligt sätt, när hon kom närmare såg vi att hon stödde sig på en käpp, att hon var en ung kvinna, med ett djupt ärr efter ena kinden.

– Vi blev nyfikna och försökte ta reda på vem hon var och vad som hade hänt henne. Det var så "Jag kommer att hitta nyckeln" föddes. Vi tänker oss att Nyckelserien ska bli en lång serie av moderna pusseldeckare, med spännande karaktärer och nutida psykologi, där varje bok omfattar ett fristående fall för privatdetektiv Julia Stark.

Hur skiljer sig processen att skriva en pusseldeckare från att skriva de typer av böcker ni tidigare har skrivit som Lars Kepler?

– Lars Keplers böcker om Joona Linna har ett mycket större format, där vi försöker maximera thrillern som form. Det är mörkt, skrämmande, våldsamt, farligt, intensivt och mycket konkret polisarbete. Dessa böcker kräver avsevärt större researcharbete och tar betydligt längre tid att skriva. Nyckelserien å sin sida fokuserar på mysteriet, nätet av karaktärer och lösningens logik. Det rör sig om ett brott, en detektiv, en plats och en handfull misstänkta. Man får tid att lära känna karaktärerna medan man letar nycklar. Nyckelserien är långt ifrån idyllisk, människor har mörka hemligheter, de gör hemska saker mot varandra, men ingen läsare behöver vara rädd för att få mardrömmar.

– För att lösa fallet måste Julia Stark uppbåda allt sitt logiska tänkande, all sin iakttagelseförmåga, psykologiska fingertoppskänsla och människokännedom.

Karaktären Julia Stark har genomgått en traumatisk händelse som gjort att hon upplever vissa ögonblick extra starkt. Hur kom ni på denna karaktärsegenskap, och hur påverkar det hennes roll som detektiv?

– Jättebra fråga. Fastän vi har varit författare under så lång tid, är detta med karaktärernas tillblivelse fortfarande något av ett mysterium för oss. Det känns som om de söker upp oss och vill få sina historier skrivna. Som tonåring var Julia Stark med om en flygolycka. Hennes posttraumatiska stressyndrom gör fortfarande relationer svåra, men den gör henne också uppmärksam på detaljer och lyhörd för människor. Hon upplever vissa ögonblick med plågsam intensitet, som de sista sekunderna på flygplanet.

 – De flesta av oss har varit med om hur alla sinnen ibland skärps till det yttersta, vid olyckor, eller liknande, när tiden står stilla, när varje detalj blir livsavgörande. För Julia sker detta gång på gång och ibland kan hon få nytta av det när hon letar efter sanningen.

Berättelsen utspelar sig på ett norrländskt gods. Varför valde ni den platsen, och finns det några verkliga platser som inspirerat er?

– Det finns någonting väldigt suggestivt med de täta, mörka skogarna i vårt land. Alexander tillbringade alla somrar i Hälsingland som barn. Han minns när han tillsammans med sin pappa gick en halv dag rakt in i skogen för ett titta på en gammal järngruva. När pappan på kvällen visade honom vart de hade gått på en karta blev han så förvånad över att gruvan bara låg i den yttersta kanten av den väldiga skogen.

– Vi läste någonstans att det finns åtta tusen träd i Sverige för varje medborgare. Vi skulle alla kunna gå vilse i vår egen skog samtidigt. Vilket fantastiskt land!

 – Varje bok om Julia Stark kommer att ta oss till en ny unik plats. "Jag kommer att hitta nyckeln" börjar med att hon får ett besök av en man på sitt kontor. Han är en av huvudägarna till ett gammalt familjestyrt skogsbolag. Dagen efter bolagsstämman vaknade han med alkoholrelaterad minnesförlust och hittade en bild på en mördad man i sin mobil. Han är beredd att ta sitt straff, men innan han går till polisen vill han att Julia kommer upp till godset och tar reda på om han är den skyldige eller inte. Julia accepterar uppdraget och reser från Stockholms vimmel upp till de väldiga skogarna, till det stora godset.

Med så många karaktärer inblandade i mysteriet, hur lyckas ni hålla reda på alla ledtrådar och vändningar under skrivprocessen?

– Det är egentligen långt färre karaktärer än i Lars Keplers böcker, men skillnaden är att man i "Jag kommer att hitta nyckeln" möter alla nästan samtidigt. Det rör sig om sex misstänkta totalt. Julia umgås med dem och lär känna dem (tillsammans med läsaren) bättre och bättre för varje dag tills hon plötsligt tror sig veta sanningen.

 I en pusseldeckare är det förstås extremt viktigt att varje detalj, varje replik lägger sig till rätta i slutet. Vi är bara väldigt noga med att förstå varje karaktär på djupet innan vi börjar skriva.

Hur balanserar ni mellan att ge tillräckligt med ledtrådar och att inte avslöja för mycket?

– För oss är en av passionerna med just pusseldeckaren att läsaren ska få samma ledtrådar som detektiven. De ska ha en teoretisk möjlighet att lösa fallet före Julia Stark. Men som författare placerar man ut alla nycklar så listigt att bara en extremt uppmärksam läsare hittar dem.

Den andra boken i serien, ”Jag blundar och ber”, är planerad till 2024. Utan att avslöja för mycket, kan ni ge en liten inblick i vad läsarna kan förvänta sig?

– Det här mysteriet utspelar sig mitt i Stockholm, på Dramaten, där den vackra och berömda skådespelerskan Bianca Salo upplever att hon blir stalkad av sin fästman – som har varit död i flera år.

Slutligen, kommer ni att fortsätta skriva under både pseudonymerna Lars Kepler och Alex Ahndoril, eller kommer fokus framöver ligga på en av dem? Hur ser er framtid som författarpar ut?

– Vi kommer i fortsättningen att skriva parallellt som Lars Kepler och Alex Ahndoril. Vi har märkt att de båda världarna inte tar energi ifrån varandra, utan tvärtom genererar mer energi till båda. Vi är mitt i den tionde boken av Lars Kepler och hoppas att den kommer ut nästa höst. Både Joona Linna och Julia Stark befinner sig i nutiden i Sverige. Det är faktiskt inte helt omöjligt att de båda träffas någon gång

 

TIPS!

Den 16 november anordnar Månadens Bok en författarkväll med Alex Ahndoril i Stockholm.

Läs mer här: https://www.bonniersbokklubb.se/mina-erbjudanden/event/AlexAhndoril/