Författarmöte
Anders Roslund: ”Ge aldrig ut en bok som liknar något annat som fungerat bra tidigare”
Nu kommer Anders Roslund med den åttonde spänningsromanen i den hyllade och serien om Piet Hoffmann och Ewert Grens. För Månadens Bok berättar Anders Roslund om vad han längtar efter i sommar, vilken bok som gjort störst intryck på honom, vem som är hans favoritkaraktär och mycket mer …
Det här är åttonde spänningsromanen om Hoffmann och Grens och du får ständigt lovord och priser. Hur gör du för att förnya dig?
Först – jag har helt enkelt världens bästa yrke. Att få tillbringa dagarna med de knasiga historier som surrar runt i mitt eget huvud. Jag firar nu 20 år som heltidsförfattare och är så oerhört tacksam, så oerhört glad för den här långa relationen med läsare i Sverige och på alla kontinenter, både som del i författarskapet "Roslund & Hellström" och i det nuvarande "Anders Roslund". Att min ambition att skriva underhållning med hälften sanning och hälften lögn, hälften fiktion och hälften fakta, fungerar. Jag vill ju i första hand underhålla – det måste vara himla, himla spännande – men samtidigt ta läsaren i handen till världar som få känner till. Och sedan det viktigaste, att aldrig glömma att böcker saknar minne – om det gick bra med förra boken måste jag anstränga mig lika mycket, flytta kommatecken med samma glädje som förut, för att det ska gå bra också nästa gång.
Vad är ditt bästa recept för att skriva (din ”rider” för att för att skapa bra skrivstämning)?
Mitt recept är att det inte finns något recept. Jag får ofta frågor om att ta en fika och diskutera böckerna och skrivandet, och träffar på så sätt både statsministrar och gymnasieelever. Och när det gäller dem som har skrivarambitioner som sitter på stolen mittemot, händer det ofta att jag blir avbruten efter tio minuters beskrivning av bokvärlden eller förlagen eller betydelsen av arbetsrutiner med frågan "Men du, alltså, jag är egentligen bara nyfiken på receptet, hur man skriver en bestseller.". Det är då jag överlämnar den tunga sanningen – det finns inga recept, för om det skulle göra det hade alla låtit likadant. Det som finns är bara hårt arbete och att aldrig ge ut en bok som liknar något annat som fungerat tidigare, om du vill att läsaren ska betala för dina tankar och tillbringa några timmar med dem måste de vara så unika som möjligt, annars får du gå hem och skriva om.
”när Grens föll till golvet och hamnade på psykakut var det under samma tid som jag själv föll ihop”
Det här kanske är som att välja mellan sina barn, men vem är din favorit – Ewert Grens eller Piet Hoffmann?
Jag skulle förstås vilja vara Piet Hoffmann. Lite snygg och lång och farlig. Och inser att jag tvärtom är en hel del Ewert Grens, ständigt rastlös och på väg och inte litar på någon (men kan välja att lita på någon, som både Ewert och jag har lärt oss.) Det är märkligt hur mycket av författarens jag som smyger sig in i varje karaktär, när Grens föll till golvet och hamnade på psykakut var det under samma tid som jag själv föll ihop, när Hoffmann på nätterna – trots att han är så stark och lösningsinriktad – söker sin frus hand för att känna varm hud och trygghet är det förstås det jag själv gör. Jag är till och med en del av Mariana, och av Hoffmans tre barn, och av de kriminella som begår idiotiska brott. Så, ja, jag väljer alla ...
Om du inte skulle vara författare, vad skulle du jobba med då?
Jag var ju reporter och sedan redaktionschef på SVT innan jag fick och tog chansen att skriva på heltid, och lika mycket som jag älskar varje skrivdag nu dansade jag till jobbet då. Så det är nog där jag skulle ha befunnit mig.
Om Fly skulle vara en drink – vilken skulle den vara och varför?
Alltså, det är sommar, och då beställer jag emellanåt in en Aperol Spritz, inte bara för att den är så vacker med sin rödorange färg utan för att den är glädje och spänning och fart och lite mörker samtidigt trots att den är ljus. Så som jag tänker och hoppas att FLY ska smaka.
”Man kan välja att lita på någon som både Ewert och jag har lärt oss”
Vad vill du att läsaren tar med sig från Fly?
Om läsaren läser Fly som ren underhållning – är jag så glad. Om läsaren läser Fly som ett sätt att få mer kunskap om de där brotten som vi alltid talar om – är jag så, så glad. Om läsaren läst Fly både som thriller i full fart och ett sätt att besöka en ny värld – är jag så, så, så glad. När boken når läsarens hand, när mina år av skrivande blir en dag eller två i någon annans liv, när vi till slut delar alla de där tankarna som jag gick omkring med, är jag bara oerhört stolt och tacksam över vårt möte oavsett hur den läses.
Vet du redan nu vad nästa bok ska handla om?
Jag är nog ungefär mitt i den. Då för länge sedan när jag jobbade som tv-reporter, kunde jag varje kväll se vad jag gjort på dagen, fick omgående tv-tittarnas beröm alternativt skäll och visste att jag hade uträttat något – men med en bok är processen så oerhört lång, ett år eller två, och eftersom den måste vara klar och lämnas in sisådär ett halvår före publicering har jag alltid – nu när boken äntligen finns på riktigt! – hunnit komma långt med plot och story för nästa.
Fakta Anders Roslund:
Född: Under det där 60-talet när allt var tillväxt och nya hockeyhallar.
Bor: På Södermalm i Stockholm och på Arnö i Mälaren.
Familj: Frun Fia, vuxna pojkarna Emil och Christopher, katten Freddie och tuppen Mårten.
Beskriv dig själv med tre ord: Förvirrad. Lojal. Energi.
Bok som gjort avtryck: Fursten av Machiavelli och 491 av Lars Görling.
Läser i sommar: Varvar bra krim med bra poesi. Undviker kass krim och kass poesi.
Dold talang: Himla bra på att springa baklänges. På riktigt.
Motto: Låt ingen jävel härska över dig.
