Ann-Helen Leastadius

Författare och journalisten Ann-Helén Laestadius, född 1971, är uppvuxen i Kiruna och har sina samiska och tornedalska rötter i Nedre Soppero. Ann-Helén debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero, med vilken hon vann en manustävling. 2016 tilldelades hon Augustpriset i kategorin Bästa barn- och ungdomsbok för sin roman Tio över ett.
Romanen Stöld är hennes första roman för vuxna och här berättar hon själv om boken och dess bakgrund.

”Min mamma kommer från en renskötarfamilj i byn Nedre Soppero utanför Kiruna.
Under uppväxten tvingades hon gå i en nomadskola där hon inte tilläts prata samiska och skulle skämmas över sitt ursprung.
1971 föddes jag i Kiruna och min uppväxt var påverkad av såväl rasbiologi som statens försvenskningspolitik. Min mamma ville inte lära mig samiska och ju äldre jag blev desto tydligare blev det att mitt ursprung väckte ett hat.
Jag växte upp i ett hem med få böcker, istället fanns berättandet, den samiska muntliga berättartraditionen. Min mamma och mina släktingar fyllde mig med historier som skulle göra mig till författare.
Först blev jag journalist, sedan vann jag en manustävling och blev författare. Att jag skulle skriva om oss samer, om identitet och språk, hat och konflikter var självklart.
Jag har skrivit för ungdomar sedan 2007 och nu kommer min första roman för vuxna.
Stöld är en historia som krävt mycket tid och eftertanke eftersom den bygger på svåra verkliga händelser. Människor utanför Sápmi har länge varit ovetande om allt samerna utsatts för och det än i dag existerande samehatet, som ofta riktas mot renskötare, har chockat.
Under skrivandet har jag bland annat haft tillgång till hundra polisanmälningar om dödade och plågade renar. Inte en enda har gått till åtal. Jag har också följt med renskötare i deras vardag. Dessutom har jag personligen upplevt samehatet, både som journalist och författare.
För mig är Stöld en berättelse om vad desperation gör med människor. Hur svårt det är i små byar där alla känner alla. Där en enda polispatrull ska bevaka ett gigantiskt område. Där konflikter om marker och jakt präglar generationer.
Jag har ett dubbelt arv. Jag heter Laestadius i efternamn. På min pappas sida finns den laestadianska prästen Lars Levi Laestadius (vi härstammar från en av hans bröder) som hjälpte forskare att gräva upp samiska kranier till den rasbiologiska forskningen.
I mitt hem talades tre språk: nordsamiska, meänkieli och svenska, men jag fick bara lära mig svenska eftersom inte heller min pappa förde vidare sitt språk, meänkieli. Jag sörjer än i dag förlusten av både samiskan och meänkielin.
I mina hemtrakter finns konflikter mellan samer och andra grupper som ofta handlar om rättigheter till marker, jakt och fiske.
Alla förluster, all skam och sorg men också all stolthet som finns i våra kulturer har färgat mitt författarskap.
När jag vann manustävlingen sa jag i mitt tacktal att jag inte har något språk, jag har inga renar men jag har mitt hjärta och det är samiskt. Och det kan ingen ta ifrån mig.Att skriva Stöld och ungdomsböckerna om samer och tornedalingar har varit mitt sätt att jojka vårt ursprung. Mitt sätt att försöka läka sår.”