Inger Frimansson. "Ofta samlar jag på mig detaljer och händelser i ett fantasins skafferi”

Inger Frimansson har gett ut över 40 böcker och är översatt till 16 språk. Hon är en av Sveiges mest älskade och prisbelönta författare och har beskrivits som en mästare på att bygga upp en krypande spänning och nu är hon äntligen aktuell med en ny bok. 

Vi är jättemånga som fascinerades av Justine Dalvik i God natt min älskade och Skuggan i vattnet. Nu har det gått femton år, var det läsarnas eller din egen idé att skriva mer om henne?
Jag har ofta svårt att släppa taget om mina gestalter. Jag har ju följt dem under hela skrivprocessen - och både före och efter. När God natt min älskade hade kommit ut trodde jag att jag var färdig med Justine Dalvik och de andra i boken. Men så var det inte. För jag flyttade till Södertälje och där började jag ”möta” henne på nytt. Inte bara Justine förresten utan flera andra som funnits med som bipersoner. Det är som om de vill att jag ska skriva om dem. Det var t ex Justine själv som tog initiativet till God natt min älskade. Hon krävde att jag skulle lyssna på vad hon hade att berätta om sin svåra uppväxt. Hon sökte upp mig på en lunchrast – i min fantasi – men var oerhört levande och närvarande. Jag försökte säga att jag inte hade tid, jag arbetade fortfarande, jag var journalist på Svensk Bokhandel vid den tiden. Men Justine är en person som man inte viftar bort så lätt.

Det var mitt nya förlag Harper Collins Nordic som föreslog att jag skulle skriva en fortsättning på de här två berättelserna, God natt min älskade och Skuggan i vattnet. Det lät oerhört lockande så jag accepterade och började skriva samma dag.

Vad läser du själv helst – psykologiska spänningsromaner eller deckare med polisutredningar?
Jag lyssnar mest på ljudböcker. Då kan jag göra annat under tiden. Lite tråkiga vardagssysslor. Jag har en favoritinläsare Lo Kauppi. Till min glädje är det hon som nu har läst in de här tre böckerna. Jag är inte särskilt road av polisutredningar utan föredrar psykologiska spänningsromaner.

Vad eller vem inspireras du av?
Jag inspireras av allting som jag har omkring mig. Det kan vara ett ord, något jag ser, någonting som plötsligt börjar växa i min fantasi. Inte mint inspireras jag av naturen och av olika djur. Den stora svarta fågeln till exempel som bor hos Justine. Först tänkte jag mig att det skulle vara en papegoja. Men i stället blev det en vild nordisk fågel som tog form. Jag har dock aldrig talat om exakt vilken sort det är.

Ofta samlar jag på mig detaljer och händelser i ett ”fantasins skafferi”. Därifrån kan jag sedan hämta inspiration. Så var det med den söta och fina lilla kungsfågel som i somras flög in i vårt fönster och bröt nacken. Det var så sorgligt. Men den finns nu med i Fågelbarnet.

Dessutom inspireras jag av ett egensinnigt och rytmiskt språk. Kerstin Ekman, Birgitta Lillpers, Sara Stridsberg, Monika Fagerholm.

På vilken plats skriver du helst?
Jag skriver i mitt arbetsrum med utsikt över Mälaren, fåglar och fartyg.

Har du några bra boktips inför sommaren eller när vi behöver #stannahemmamedenbok ?
Överlevarna, röster från Förintelsen av Bengt Hermele och Cato Lein.
Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk.
Simmaren av Joakim Zander.
Och om man orkar: Rapport från ett slakteri av Linda Gustafsson. En oerhört viktig bok!

Tack, Inger! 

Läs mer om Fågelbarnet här