Författarporträtt

Samtal med Lucinda Rileys son Harry Whittaker

Redaktionen 8 maj 2023

Äntligen får vi alla svar. I Atlas: Historien om Pa Salt, sista delen i den älskade serien De sju systrarna har den bortgångna Lucinda Rileys son Harry Whittaker tagit sig an författararvet.
– Läsarna kommer att få alla svar, berättar han i en intervju med Månadens Bok.

Atlas: Historien om Pa Salt kommer ut samtidigt över hela världen och de som älskar systrarna D'Aplièse har längtat. Vad kan de förvänta sig av boken?

– Serien om systrarna D'Aplièse föddes i Lucinda Rileys fantasi för över ett decennium sedan och har tagit med läsarna på en enastående resa. Atlas: Historien om Pa Salt är helt enkelt slutet på den resan! Jag vet att läsare har fascinerats av historierna om systrarna och deras mystiska far, och har mängder av frågor om hur och varför Pa Salt adopterade sina döttrar. Läsarna kan vara säkra på att alla frågor kommer att besvaras, och det utan brist på chockerande avslöjanden.

Vad hoppas du att läsarna ska ta med sig efter att ha läst den sista boken i serien?

– En av de saker jag älskar med serien är att den är så skamlöst hoppfull och upplyftande. När du stänger boken efter den sista sidan känner du dig på något sätt bättre i fråga om livet. Jag skulle älska att tro att det är vad Atlas kommer att leverera (på det mest dramatiska sätt som är möjligt, förstås!)

Som alla vet, gick din mamma tyvärr bort innan hon hann skriva den sista boken, men hon skrev långa delar och omfattande anteckningar och överlämnade sedan det till dig. Vad var dina första tankar när din mamma bad dig att avsluta den sista boken i serien?

– Vi hade ett mycket långt, privat samtal under julen 2018 och diskuterade det sedan inte igen - för inget annat behövde sägas. Båda trodde fast att hon skulle leva och att planen inte skulle vara nödvändig. Vad gäller hennes anteckningar blev mamma ombedd att utforma ett slut för serien 2016, när hon hade kontakt med ett Hollywood-produktionsbolag. Det slutet bestod av 30 sidor med manusdialog mellan två karaktärer som var en fantastisk vägledning för mig - jag visste var vi skulle hamna till slut. Det, tillsammans med det faktum att Pa Salt gjort ”cameos” i varje tidigare bok, innebar att det fanns en struktur för mig att knyta an till.

Kände du någon tvekan?

– Nej, självklart inte. Hon skulle ha gjort samma sak för mig. Det enda som överraskade mig var att ingen av mammas fyrtio förläggare kände någon tvekan heller. Jag hade bara skrivit barnböcker och aldrig en roman före Atlas.

Det måste ha känts som en mycket stort ansvar - både inför din mamma och inför hennes fans. Hur tog du dig an uppgiften? (Försökte du till exempel använda hennes ton eller skrev du med din egen?)

– Många har frågat om pressen jag känt. Atlas utlovar trots allt att avslöja hemligheter som har hållit läsarna på halster i ett decennium. Men jag har alltid sett processen som en hyllning. Jag har slutfört serien för min bästa vän och min hjälte. På det sättet har jag inte känt någon press alls, och det har visat sig vara ett ett kärleksfullt arbete. Absolut ansträngde jag mig för att skriva i med mammas "röst" under de första 100 sidorna. Men sedan tog historien helt över och jag tänkte inte på det igen.