Sara Strömberg: mina böcker är "feel real"

Sara Strömbergs deckare Sly och Skred har hyllats av både kritiker och läsare. Nu kommer tredje fristående delen Skinn.
– Jag har alltid varit mer intresserad av det udda i periferin, berättar författaren.

Din huvudkaraktär, Vera, är en komplex och mångfacetterad figur som står i kontrast till den välpolerade ytan i samhället. Kan du berätta mer om vad som inspirerade dig att skapa Vera?

– Jag har alltid varit mer intresserad av det udda i periferin, både vad gäller människor och platser. De som många gånger inte kan eller ens vill förställa sig. Men även de har flera lager, spännande att ta sig in bakom. Därför kändes det intressant att ge röst åt en karaktär som Vera. Jag ville att hon skulle vara en kvinna av kött och blod, med skavanker och svagheter, eftersom jag tror att det är sådant som förenar oss mer än vad status, prylar och välpolerade ytor någonsin kan göra.

Dina böcker blandar ofta aktuella samhällsfrågor, som gängkriminalitet och klasskillnader, med kriminalberättandet. Hur ser du på deckargenren som ett verktyg för att kommentera samhällsfrågor?

– Jag har naturligtvis ett stort intresse för samhällsfrågor och jag använder mitt skrivande till att utforska mycket av sådant som jag går och funderar på. Men det betyder inte att jag har svaren. Jag får ofta frågor som om jag vore expert på till exempel glesbygd och Norrland, men många gånger tror jag att jag skriver för att jag själv söker svar faktiskt. Så visst, jag kommenterar, men vill i slutänden nog mer ge läsarna en chans att själva vända och vrida på hur saker och ting förhåller sig.

Du beskriver miljöer som Jämtland och Åre med stor detaljrikedom och de spelar en viktig roll i dina böcker. Hur påverkar platsen din berättelse och dina karaktärer?

– Mycket. Jag skulle nog säga att miljön är en karaktär i sig. I alla mina böcker utnyttjar jag till exempel de stora avstånden för att belysa glesbygdsproblematiken. Det är i bilen, på väg någonstans, som Vera lyssnar på radion, och ofta jämför hon det som händer i Stockholm vs det som händer, eller inte händer, i Jämtland. Jag använder också miljön för att berätta om klass – i Åre kommun är klasskillnaderna väldigt stora.   

Jämtland är också det jag kallar hemma. Min plats på jorden, och det är en vacker plats. Men för den skull tror jag att det är viktigt att även våga visa upp det fula, det som skaver. Ja, det vackra, starka kan faktiskt inte existera utan det fula, sköra.

Efter framgången med dina två första böcker om Vera, vilka var de största utmaningarna du upplevde när du skrev "Skinn"?

– Jag kände plötsligt att jag hade något att bevisa, och drabbades av prestationsångest. Det lider jag i och för sig alltid av, men då av rätt skäl – att texten ska bli så bra som möjligt. Nu av fel skäl – rädslan för att misslyckas. Det var först när jag insåg att jag inte kan skriva för att vinna priser som något lossnade inom mig. Vad som än händer måste jag skapa på mitt sätt, för att jag älskar språket, vill underhålla och vara i mitt universum. 

Vilka reaktioner eller feedback har varit mest överraskande eller betydelsefulla för dig från läsare som har läst dina böcker?

– En läsare som sa att mina böcker varken tillhörde genren feel good eller feel bad, utan helt enkelt feel real. Det tyckte jag var väldigt fint.

Vad har du för planer för Vera framöver?

– Det ska bli mer Vera, men jag har inte börjat skriva på nästa bok. I själva verket går jag än så länge bara och funderar på att jag ska börja fundera på nästa bok – snart. Då brukar det undermedvetna bli lite busigt och börja jobba när jag minst anar det.