"Jag skriver om det jag är rädd för”

Lina Nordquist har fått många läsare att plocka fram näsdukarna med sina starka historiska berättelser. För sin förra roman Dit du går, följer jag fick hon Årets bok 2022. Här berättar hon om sin nya fängslande Tigerkakshjärta och hur hon gör för att få så mycket gjort.

Varför heter din nya roman Tigerkakshjärta?

- Berättelsen om Eder och hans lillebror Tom inleds år 1935 i ett trångt och dragigt hyresrum i Gävles fattiga kvarter på Brynäs, där Eder måste ta ansvar fast han knappt fyllt fyra år. Just när vintern kyler som mest tvingas pojkarnas mamma packa ihop det lilla de har. Tilltufsad kliver den lilla familjen av tåget i Hälsingland.

Morfarn tar pojkarna till sig med hela hjärtat fyllt av värme. Han plåstrar om dem med pimpelfiske, rotmos och rågåkrar och när deras rädslor griper tag drar han fram bunkar ur köksskåpet och rör ihop en tigerkaka.

”Det bruna är kärlek”, säger han till dem, ”det botar rädsla. Det ljusa är mod, så att en vågar. Ät ordentligt.”

Både Tigerkakshjärta och Årets Bok-vinnaren Dit du går följer jag är riktiga hjärtekrossare med stort mörker och många hemligheter. Vad ville du berätta?

- Berättelsen om Eder och hans lillebror Tom växte fram när mina egna pojkar var små.  Medan jag skrev fram hur vräkningsbeskedet landar på deras golv hörde jag mina egna pojkar leka på våningen ovanför min skrivarskrubb.

Det är nog så att jag skriver om det jag är rädd för. Att förlora mina mest betydelsefulla människor, inte kunna skydda dem, behöva ångra något av det allra viktigaste. Allt det sätter sig som en hulling i hjärtat, men kanske just därför skriver jag också om mod, beslutsamhet och styrka. De romaner jag själv fastnar i har ofta en blandning av känslosvall och av pusselbitar som en efter en faller på plats. 

” … jag har två ordningsregler …”

Du har blivit hyllad för att du har ett helt eget språk, som blommar ut ännu mer i Tigerkakshjärta. Hur har du hittat det?

- Så länge jag kan minnas har jag samlat på ord där jag tycker om rytmen, eller som är precis mitt i prick för det jag vill säga. Jag har nog också hela livet hittat på egna ord när de jag kunde komma på inte var dugliga nog. 

Morfarn i Tigerkakshjärta är en underbar person! Finns han på riktigt, eller har du några andra mänskliga förlagor till karaktärerna i din nya roman?

- Morfarn finns inte på riktigt, men det finns människor med samma stora hjärta i min närhet och säkert i många andras. De människorna ska vi vara rädda om.

Har du hela handlingen klar för dig när du börjar skriva, eller är det något som växer fram?

- Ofta är min vardag ryckigt minuträknad, så åtminstone varannan helg vill jag lägga undan alla rapporter, appar, samtal och mejl för att gå ned i varv. Det är helt oemotståndligt att släppa tidtagarur och ordning! Mitt skrivande påminner mig om när jag tågluffade som tonåring. I berättelsens början har jag inte minsta aning om vad jag håller på med, hur karaktärerna ska utvecklas eller vad som ska hända. Just som med en tågluff är osäkerhetsfladdret i magen en stor del av tjusningen. 

Jag skriver planlöst och inväntar pirret när en karaktär kidnappar mig, till exempel stunden när jag skrivit Eder så levande att han *måste* agera på ett visst sätt, så att att det bara finns ett möjligt slut för just den scenen.

Vad vill du att läsaren tar med sig från Tigerkakshjärta?

- Tigerkakshjärta är den roman jag själv är mest stolt över och själv tänker jag på svek, kärlek, syskonskap och mod när jag ser den, men jag tror att varje människa läser en berättelse på sitt eget sätt. Om jag får önska vill jag att karaktärerna ska viska vidare i läsarens huvud och att många ska vilja ta fram och läsa om Eder och Tom en gång till. 

Du har många strängar på din lyra – bl a riksdagsledamot, forskare och författare. Vilken roll gillar du bäst? Och vilket är ditt bästa tips för att hinna få saker gjorda?

- Jag tror att alltihop hänger samman. Medicinsk forskning och socialpolitik är båda otroligt meningsfulla och även ganska hetsiga att leva i. En hektisk vardag kräver andrum tror jag, om man inte vill nötas ned. Efter en tuff arbetsvecka finns det något meditativt i att få sjunka ned vid ett litet skrivbord, mellan en vägg dignande av böcker och stora säckar med jakthundarnas torrfoder. Får jag inte skriva alls på några veckor blir jag skavig och vrång. 

”Ingen kommer bli lycklig av att jag städar oftare …”

- Jag vet inte om mina tips är till nytta för andra än mig själv, men jag har två ordningsregler: det som behöver göras gör jag på en gång och sådant som vare sig är roligt eller nödvändigt gör jag inte alls. Ingen kommer att bli lycklig av att jag städar oftare, stryker mina byxor, går på en fest jag när jag är alldeles för trött eller påtar i trädgården fast det gör mig frustrerad. 

Vad ser du själv fram emot att läsa i vår?

- Jag har precis fått Ta min hand av Dolen Perkins-Valdez och Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng. Dessutom längtar jag efter att Ulrika Lagerlöfs Hjortronmyren ska komma ut, som jag hört viskas mycket gott om.

5 snabba

Feelgood eller feelbad? Feelings-all-over-the-place

Tigerkaka eller kladdkaka? Kladdkaka (förlåt, morfarn!)

Landsbygd eller stad? Skärningspunkten. Jag tycker om det rofyllda, men vill ha nära till tågstationen och till min kaffemjölk 

Historia eller nutid? Historia 

Skriva eller läsa? Berättelser i alla former: talade, inspelade, nedskrivna och de jag hittar på själv.

Fakta Lina Nordquist

Bor: Uppsala

Familj: två fina pojkar och en tålmodig man

Dold talang: inte en enda som inte är dold även för mig själv 

Favoritbok: Ormens väg på hälleberget 

Bok jag önskar att jag skrivit: densamma

Motto: GDDGDO (betyder Gör det direkt. Gör det med omtanke. Räknas det som ett motto? Så har jag hur som helst skrivit på en lapp och lagt i plånboken)