Författarporträtt
Niklas Natt och Dag om sin nya roman "Ödet och hoppet"
Författaren till den historiska deckar-trilogin Bellman-noir, Niklas Natt och Dag, är aktuell med Ödet och hoppet, en episk roman baserad på medeltidens mest ökända mord - och hans egen släkthistoria. Här berättar Niklas om bokens uppkomst, litterära inflytanden och att skildra medeltiden.
Foto: Gabriel Liljevall
I Sverige på en holme i Hjälmaren utanför Göksholm 1436 slog Måns Bengtsson (Natt och Dag) ihjäl nationalhjälten Engelbrekt Engelbrektsson, trots att Måns verkade stå vid hans sida i upproret mot Kalmarregionens dåvarande kung. Historiker har inte kunnat spekulera om varför Måns gjorde det, utan det är en uppgift väl anpassad för fiktionens domän. I Ödet och hoppet har Måns son-son i femtonde led, Niklas Natt och Dag, blåst liv i de historiska karaktärerna och skrivit en berättelse om ett mord som har väntat på att berättas i nästan 600 år.
Hur fick du idén till boken?
— Jag har aldrig varit personligt intresserad av min ätts bakgrundshistoria, jag såg inget självklart skäl till varför jag skulle sammanfläta min personliga identitet med min ätts anor. Men i och med att jag själv fick barn så blir historien helt plötsligt intressant. Så plötsligt kom det här ganska nära och jag började titta på historien och tyckte ganska snabbt “jag undrar om det inte kan vara så att…” Och på den vägen var det.
Var det något i din research som förvånade dig?
— Grundpremissen i historien är förhållandet mellan Måns och Engelbrekt. Hur de relaterar till varandra och hur förhållandet förändras. Sen var jag tvungen att göra all efterforskning kring historien. Det som snabbt visade sig vara minst lika intressant var spinnsidan, de kvinnliga medlemmarna i ätten.
— Stina, mamma till Måns, är trolovad 1399 när hon är ung. För ung. Samma år som hennes pappa dog. Kan det vara så att han trolovade dem det året så att hennes framtid är säker? Och hon för vidare det traumat till Brita, hennes dotter. I min reserach hittade jag att Stinas och Britas historier var väldigt intressanta.
Med Ödet och hoppet förflyttar du dig mer än 350 år tillbaka i tiden från när Bellman-noir trilogin utspelas i 1700-talets slut. Hur skiljer sig böckerna, förutom tidsåldrarna?
— Dels är den här inte en deckare, dels upplevde jag inte det 1400-talets Sverige jag upptäckte i källmaterialet som otäck på samma sätt som 1700-talet . Det är så mycket som händer när människor koncentreras till en punkt där storstadsexperiment och människor kommer dö av kolera. Man förstod inte hur bakterier fungerade. Hygienen var vedervärdig och folk exploaterade varandra i ett koncentrerat litet klassamhälle.
— I Ödet och hoppet befinner vi oss i en liten glesbygd där folk badar bastu. Det är lite otippat härligt. Häxbränningar och religiösa reparationer som är en stor del av varumärket medeltid hittade jag inte i Sveriges 1400-tal. 
Fotograf: Gabriel Liljevall
Språket i din nya roman är arkaiserande och ger en autentisk tidskänsla. Hur jobbade du med språket för att få det att kännas ålderdomligt men samtidigt begripligt?
— Anledningen till att mitt första utkast till 1793 blev refuserat var för att jag försökte skriva dialoger som låg mycket närmare 1700-tal språk innan du-reformen. Just när folk pratar, om de pratar för underligt, blir avståndet till läsaren enormt väldigt snabbt. Jag försökte göra det så enkelt som möjligt på ett krångligt sätt.
— En gång i tiden åkte jag på den skräckinjagande uppgiften att göra en intervju med Jan Guillou i och med att det blev en reboot med Hamiltonfilmerna (han gör alltid intervjuerna i sitt hem på Banérgatan och om man tar av sig skorna i farstun så blir man djupt hånad för det). Jag hade läst om hans självbiografi Ordets makt och vanmakt där han skriver om Arnböckerna och hans arbete med språk. Och hans slutsats är att när du ska skriva ålderdomlig svenska så slutar du med svenska som hör hemma på 1930- till 50-talet. Längre tillbaka än så så blir det rappakalja. Det håller jag delvis med om.
Förutom Arnböckerna som inspirationskälla till boken, vilka andra skönlitterära källor har du dragit inspiration från?
— Game of Thrones är en referens. Min agent försökte hitta en träffande jämförelse med andra verk. Vad är den här idén? Det mynnade ut i att det skulle vara Hilary Mantel och James Clavell som var populär på 80-talet. Till slut blev idén en fiktiv historisk maktkamp som är ett oändligt underhållande medeltidsroman som är baserad på min egen släkt.
Ödet och hoppet är första delen i en ny svit. Vad kan vi förvänta oss i nästa del?
— Karl Knutsson Bonde är en historisk figur som lyckades bli kung i Sverige tre gånger. Det var denna kung som kom på det stora paradigmskiftet att man kan döda folk utan större negativa konsekvenser. Han kommer bli en viktig rollfigur i nästa bok. Vi kommer även fortsätta att följa Måns...
LÄS MER: