Artikel
... en sak är säker, man behöver inte tycka om Aviciis musik för att uppskatta boken, den har väldigt många andra kvalitéer också.
Vi har träffat Kerstin Almegård förläggare för boken Tim : Biografin om Avicii. Du får en unik inblick kring arbetet med boken. Vad var svårast, vad var roligast, vad gör den här boken så unik?
Hur kom ni fram till att just journalisten Måns Mosesson skulle skriva boken?
Måns Mosesson intervjuade Tims föräldrar Klas Bergling och Anki Lidén för Dagens Nyheter ett år efter Tims död, och de fick fin kontakt. Reportaget blev väldigt fint och välskrivet och det faktum att Klas och Anki kände förtroende för Måns, och att Måns var en erkänt skicklig och seriös journalist, gjorde att det var lätt att ställa frågan till honom. Och han tackade ja.
Måns Mosesson
Hur föddes idén till boken?
Jag hade funderat ett tag på om det inte borde skrivas en seriös bok om Avicii, en bok som berättade om den verkliga Tim Bergling och hans liv, vem han var, vad det var som gjorde hans musik så unik. Och där en del av vinsten kanske kunde gå till organisationer som arbetar mot psykisk ohälsa, exempelvis. När jag sedan kontaktade Klas Bergling och vi träffades och pratade om saken, visade det sig att han och Anki hade gått i samma tankar.
Hur har arbetet med boken gått till?
Måns Mosesson har fått tillgång till Tims personliga ägodelar – datorer, mobiltelefoner, anteckningsböcker osv, vilket har gjort att han har kunnat komma Tim väldigt nära. Måns har dessutom intervjuat ett hundratal personer som befunnit sig runtomkring Tim: vänner, andra musiker, familjemedlemmar, flickvänner, klubbägare… Så det har varit ett enormt pussel för honom att lägga för att få en så heltäckande bild av Tim och Tims liv som möjligt.
Vad gör den unik?
Det unika är kanske att det inte ”bara” är en musikbiografi. Det är också ett personporträtt. Samtidigt som det är en rafflande reportagebok som tar upp opioidproblemen i USA, psykisk ohälsa hos unga, manlig vänskap och många andra frågor som är relevanta i samhället idag.
Det är ju en också en djupt personlig bok, man kommer Tim mycket nära som människa, och den psykiska ohälsa han levde med. Har det varit svårt att veta hur mycket man kan /bör ta med i boken? Avvägning?
Det har verkligen varit svåra avvägningar. Där har Måns och jag pratat väldigt mycket om hur man kan och bör formulera saker. Och sedan har naturligtvis också föräldrarna fått läsa och tycka till. Men vi har samtidigt alla varit överens om att boken ska vara sann och inte väja för de svåra frågorna.
Hur har det skilt sig från arbetet med andra böcker? Om ja, vad har skillnaden varit?
En väsentlig sak har ju varit det stora allmänintresset. Jag visste förstås att Avicii var stor, men exakt hur stor var svårt att greppa innan jag började bli kontaktad av fans från hela världen. Det här inte till vanligheterna att man som förläggare får mejl från Ukraina, Mexiko eller Polen som undrar när boken ska komma ut.
Vad har varit svårast i arbetet med boken?
Att just göra rätt avvägningar vad gäller det känsliga innehållet. Och att samordna och leda ett stort och komplext projekt med många inblandade. Och i och med att många utländska förlag ville ge ut boken simultant ställde det också krav på att vi lämnade ett färdigredigerat och översättningsbart manus i ovanligt god tid. Det var lite pressat stundtals.
Vad har varit roligast?
Att samarbeta så tätt med Måns Mosesson och Klas Bergling, två väldigt fina och sympatiska människor båda två. Och att få en inblick i Tims arbete i studion tillsammans med andra musiker, som musikintresserad tycker jag alltid att det är roligt med sådana insikter oavsett genre.
Vem ser du främst som målgrupp för boken? Vem ska läsa den?
Jag hoppas att boken hittar många olika sorters läsare – inte bara Aviciifans utan också många andra. I bästa fall når den kanske en målgrupp som inte vanligtvis läser så mycket böcker, det vore roligt i så fall. En sak är säker: man behöver inte tycka om Aviciis musik för att uppskatta boken, den har väldigt många andra kvalitéer också.
Vad hoppas du boken ska ge sina läsare?
Om man mår dåligt själv, eller har personer i sin närhet som lider av psykisk ohälsa, hoppas jag att den här boken kan hjälpa till att ta bort stigmat. Att kanske göra det lite lättare att prata om sitt mående och kanske att söka hjälp. För det finns alltid hjälp att få. Det finns alltid hopp, och det tycker jag att boken tydligt visar, trots allt. I boken nämns också en rad organisationer som jobbar med såna här frågor och som man kan kontakta om man behöver prata med någon. Exempelvis finns Minds Självmordslinje som har öppet dygnet runt.
Vilken var/är din egen relation till Tim och hans musik?
Jag var själv DJ som ung, även om det var långt innan hans genre (EDM) blev stor och tog över världen. Men jag har alltid varit intresserad av vad som händer på dansscenen och jag kunde själv känna igen mig, om än i väldigt liten och blygsam skala, i att det kan vara rätt tufft att bli dömd av en publik i skenet av ett starkt strålkastarljus. På det sättet känner jag verkligen med Tim – inga jämförelser i övrigt. Sedan var han ju tveklöst oerhört begåvad på att skriva hits med en personlig prägel.
LÄS OCKSÅ: