Det man inte ser

Polispatrullen som kallades till det exklusiva strandhuset utanför Nynäshamn kallade snart efter förstärkning. Det var rena blodbadet inne i huset.

Kommissarie Carl Edson som kopplas in på fallet får veta att bland de döda som hittats var en Jens Rudberg Karlsson, ekonomichef och vide vd på ett gruvbolag som några dagar tidigare hade kidnappats på parkeringen till Hagaparken norr om Stockholm. Vad han hade gjort där var det ingen som visste, inte ens hans fru. Sedan dess hade han varit försvunnen utan att de lyckats hitta några spår efter honom. Fram till nu.

De andra döda är de två kidnapparna. Någon har skjutit dem på nära håll och sedan skurit halsen av Jens Rudberg.

Det är när kriminalteknikerna går igenom brottsplatsen de gör upptäckten. Någon gömmer sig i en av garderoberna. Carl Edson överger snabbt tanken på att kalla in en insatsstyrka och storma huset. Han tar istället på sig en skottsäker väst, kontrollerar magasinet på sitt tjänstevapen och går in i huset. Därinne möts han av den sötaktigt metalliska doften av blod. Och det är stökigt, tomma pizzakartonger, disk och kläder överallt. I trappan ser han den första kroppen, den andra ligger på våningen ovanför. I ett av sovrummen återfinns den kidnappade mannen liggandes tvärs över en dubbelsäng, med halsen avskuren.

Ljud hörs från garderoben, korta, stressade andetag och ett rasslande från galgar. Carl drar sitt vapen, när ett skrik hörs. En ung kvinna täckt av brunrött levrat blod har gömt sig därinne. Hon håller om sig själv och skriker, om och om igen:

 -Döda mig inte döda mig inte döda mig inte …

Polisens enda levande vittne är den blinda och djupt chockade unga kvinnan. Vilken är hennes roll i det hela? Vad gjorde hon i huset ensam med tre lik?

Så görs ytterligare ett otäckt fynd …