Sörmland 1972. Först ser han bara mark, grenar och sten. Sedan anar han något annat, konturerna av något långt nere på botten av ravinen i den gamla granskogen. Ett ben?  Unge Joonas skriker till. Han greppar en trädstam och hasar nerför den branta sluttningen. Mellan två av stenbumlingarna sticker mycket riktigt ett ben fram.  Kroppen ligger på rygg och ena armen är vriden i en märklig vinkel. Joonas springer efter hjälp inne i byn.

Kriminalassistent Bettan Hedin har återvänt till sitt barndomshem i sörmländska Skevsta för att begrava sin far. Det var tänkt att bli ett kort besök, men när bygden råkar ut för en ofattbar katastrof blir hon kvar, i alla fall för ett tag.

Katastrofen drabbar många av byborna och även Bettan själv på det grymmaste vis. Hennes drömmar om framtiden är i ett slag borta. Det skär i bröstet när hon tänker på det, men hon gör sitt bästa för att inte visa det. Hon måste vara stark. Därför tar hon jobb på den lokala polisstationen. När hon träder in i polisrollen känner hon sig alltid mer bekväm.

Tillsammans med Joonas ger Bettan sig ut i den mörka skogen, och låter ficklampans sken visa vägen. När hon mödosamt hasat sig ner i ravinen kommer hon fram till kroppen som tillhör en man, gissningsvis i 35-årsåldern. Han verkar ha legat där några dagar.

Vem är mannen? Vem ville ha ihjäl honom och varför? Det mystiska dödsfallet förbryllar och är något annat än de vanliga ärenden som den lokala Skevstapolisen normalt sysslar med, som bortsprungna husdjur, stulna cyklar eller grannfejder. Mordet river upp sår som knappt börjat läka i Skevsta. Ond bråd död är det sista den katastrofdrabbade bygden behöver just nu.

Bettan och hennes kollegor börjar gräva i fallet, och spåren leder flera decennier tillbaka i tiden. Den gamla Valborg på ålderdomshemmet Ängsbacka har mycket att berätta om mörka hemligheter i det förgångna. Hemligheter som kastar sina skuggor ända in i nutiden ...

Så görs ännu ett makabert fynd.