Nomaden

Maj, 1996. Tomas Wolf betraktar kistan som sänks ner i jorden medan hans mor snyftar över sin äldste son Kristian. Begravningen hålls trots att kroppen aldrig återfunnits. ”Vänta” säger Tomas lillebror Peter plötsligt. Ur väskan halar han fram en dolk vars skaft är graverat med den tyska örnen och ett hakkors och släpper ner den så att den landar på kistan med en duns. När bröderna Wolfs mamma hulkande går i väg längs kyrkans grusgång ringer Tomas mobil. Det är kollegan Zingo: ”Din gamle polare, den hedervärde medborgaren Olof Possner har rymt.”

Possner, en välkänd nynazist, var Kristians bäste vän och den som fått både honom och Tomas att bli skinnskallar. Tomas lämnade den världen för flera år sedan, medan Kristian blev kvar. Och nu är det som polis som Tomas har koll på Possner och vet att han sitter på Norrtäljeanstalten.

Enligt Zingo förflyttades Possner till Österåker när allt gick snett och både han och en annan fånge blev fritagna. Med ens är jakten i full gång …

Precis när journalisten Vera Berg lämnat av sin chef, och älskare, hos hans ex ringer hennes poliskälla och berättar om en razzia som ska äga rum på en rejvfest på Docklands i Nacka. Men Vera är inte intresserad och när ekot går i gång på bilradion lägger hon på och vrider upp volymen. ”En känd nynazist har fritagits från en fångtransport utanför Norrtälje ...” Vera inser att om hon kan leverera på den nyheten så kanske hon slipper jobba med webben och får återgå till papperstidningen där alla stora grejer publiceras. Och dagen därpå händer det.

”Tipstelefonen, Aftonbladet.” Alla andra reportrar är ute på jobb så Vera svarar. En lantbrukare har hört skottlossning. Hans gård ligger mellan Hallstahammar och Sala. Vera vet att flyktbilarna från fritagningen hittats utanför Sala. Hon snor åt sig en pocketkamera och ger sig av.

Synen som möter henne i en jaktstuga i bondens skog är blodig. Den fritagne nynazisten är brutalt avrättad.

Och snart blir det tydligt att något inte stämmer med fritagningen. Vilka är inblandade och vad är motivet? Spåren leder mot ett okänt, ytterst våldsamt, nätverk …