Journalisten Vera Bergström är ensam i sin nästan helt tomma lägenhet ovanpå järnvägsstationen i Ånn. Sambon Thomas vill så gärna att hans hus ska kännas som hennes. Men Vera har lämnat kvar ett liggunderlag och en filt här, utifall att …

Hon hoppar till när mobilen ringer. Det är Nils ”Strömmen” Strömqvist, hennes chefredaktör, för det mesta titulerad Satan av journalisterna på Jämtlandsposten. ”Är du på väg till redaktionen?” undrar han otåligt. ”Jag fick precis in ett tips. Det verkar ha hänt något på hotell Copperhill i Åre under natten.”

Polisens blåljus blinkar genom dimman ju högre upp Vera kommer med sin Volvo V70. Området är avspärrat och Pontus Selin, en polisman som hon intervjuat många gånger, står ensam vid de blåvita banden och håller vakt. Hans enda svar på Veras frågor är att han inte kan uttala sig. Men Vera har varit med förr. Snart har hon smugit runt till det lyxiga hotellets baksida och fått tag på en städare som chockad berättar vad som hänt. Och inte bara det. Dennis Bark, som städaren heter, har använt sin mobil. Han har, osmakligt nog, den döda kroppen på film. 

Genom Vera är Jämtlandsposten först med nyheten, som genast får riksintresse. För snart visar det sig att det är den kända modedesignern Ewa Åkerman som omkommit efter ett fall från fjärde våningen.

Strax därpå sprängs en man till döds medan han fiskar i sin eka ute på en sjö. Polisen ser inget samband mellan händelserna. Men trots olikheterna tycker sig Vera ana ett mönster.

Samtidigt kontaktas psykologen Mikael Nyman i Östersund om en krossad ruta i sin ärvda stuga, ensligt belägen i Frostviken. När han kontrollerar saken finner han en svårt skadad kvinna. Vem är hon och vad gör hon där?