Åsa Hellberg är aktuell med tredje och sista delen om Flanagans.

Åsa Hellberg är aktuell med den sista delen i den hyllade serien om Flanagans. Vad kommer hon sakna mest, vad har varit roligast med att skriva om det lyxiga hotellet och dess olika ägarinnor? Och den största frågan, kommer vi att få läsa något nytt av Åsa Hellberg?

Berätta om boken Nya tider på Flanagans. Vad har vi att förvänta oss i den?

Mer kärlek och stora känslor, först och främst. Det är en dramatisk final, men jag tycker själv att säcken knyts ihop väldigt fint. Vi är framme vid år 2000, hotellet ägs av systrarna Frankie och Billie men Frankie driver det själv medan Billie har sin skådespelarkarriär i Hollywood. Frankie är en kämpe av stora mått, och har varken tid eller möjlighet att tänka på sig själv med det stora ansvar hon har tagit på sig. Billie å andra sidan råkar ut för det som många kvinnor drabbas av; män i maktposition som utnyttjar det å det grövsta. Systrarna är väldigt tajta och när den ena faller tar den andra emot, så har det alltid varit. Men den här gången kan de bara hjälplöst se på när det allra värsta händer.

Det är den tredje och också sista delen om Flanagans. Hur kommer det sig att du väljer att avsluta serien så ”tidigt”? Var det bestämt redan från början att det bara skulle bli tre delar?

Det var bestämt att det skulle bli tre delar, jag tycker att det är ett perfekt antal. Jag är en otålig själ och vill vidare och hitta på nya historier.

Vad har varit roligast med att skriva serien om Flanagans?

Allt har varit roligt, jag har älskat att skriva om hotellet i London och låta kvinnorna få växa och åldras genom serien. Den utspelas ju under mer än 50 år, och att få följa deras utveckling och känsloliv har varit oerhört givande. Och all research har ju varit fantastiskt att få ägna mig åt. Jag har sprungit ut och in på hotell i London och New York, intervjuat allt från chefer till personer på golvet och har ägnat timmar åt att googla allt möjligt, från flygbranschen på 50-talet till saker som sker i sista boken som jag vill hålla hemligt för att inte avslöja för mycket.

Och vad kommer du sakna mest, nu när du inte ska skriva om det lyxiga hotellet och dess olika ägarinnor längre?

Bra fråga. Jag vet inte om jag kommer att sakna så mycket, jag tror att jag har berättat klart. Men å andra sidan återkom Sonja efter sju år i viloläge, så man vet ju aldrig.

Men vi har hört ryktas att det inte dröjer så länge innan det kommer nytt från dig igen. Vill du berätta något om din kommande serie?

Den handlar om nästan den totala motsatsen mot ett tjusigt hotell. I tre planerade böcker tänker jag berätta om kvinnor som har klarat sig utan män. I vissa fall har de tvingats till det, i andra är det självvalt. Ramberättelsen är tagen från min egen familj, och mitt intresse för den vaknade när jag såg min morfars fastrars fyra gravar bredvid varandra i Fjällbacka. Fyra Hellbergskvinnor, födda på senare delen av 1800-talet, som samtliga hade arbeten och valde att inte gifta sig. Jag har ofta undrat varför jag klarar mig så himla bra själv. Tänk om det sitter i mina gener?

Den första boken handlar dock om systrarnas bror Erik, men kanske främst hans fru Anna, som tvingades sluta arbeta som sjuksköterska när hon gifte sig, för så var det då. Hon fick ett helt annat liv än det jag tror att hon hade tänkt sig när hon så stolt tog emot sin sjuksköterskenål, 1902, efter två års studier på Sahlgrenska sjukhuset. Det är en berörande historia som jag hoppas kunna göra rättvisa. Det handlar också om Annas syster, Alma (som nog får ett annat namn i boken så att läsaren inte rör ihop det), som valde bort äktenskap så att hon kunde fortsätta utöva sitt yrke som sjuksköterska. Det sägs att hon vårdade Fröding på Ulleråkers mentalsjukhus och torkade biskop Giertz i rumpan när han var bebis.

Jag skriver ju fram mina berättelser och än vad jag inte riktigt vad som kommer att hända utöver det som redan är givet, det nöjet ska jag ägna mig åt under resten av 2021.

Till sist: har du något riktigt bra boktips som du vill dela med dig av till våra medlemmar?

Just nu läser jag med nöje Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf som ju var ungefär samtida med min gammelfarmor och gamla fastrar. Den tipsar jag gärna om.

Tack, Åsa!

 

LÄS OCKSÅ:

Mia Kankimäki om Kvinnor jag tänker på om natten.

Månadens unika erbjudanden och specielpriser till våra medlemmar hittar du här!

Boktips för dig som inte får nog av Feelgood!