Författarmöten
David Lagercrantz: "Min vän var väldigt elak och jag förmådde inte slita mig ..."
David Lagercrantz inleder 2025 storstilat med spänningsromanen Post Mortem. För Månadens bok berättar han om destruktiv vänskap han själv upplevt, den egocentriska kulturvärlden och vad han skulle vilja jobba med om han inte var författare.
Hur fick du idén till Post Mortem, tredje delen i serien om Rekke och Vargas?
- Jag fick det från en roadtrip jag gjorde i unga år med en vän. Resan började storstilat, men långsamt krympte jag ihop. Min vän stal mitt syre, och blev alltmer osund. Han var inte klok, helt enkelt, och väldigt elak, men jag förmådde inte slita mig. Jag kom i hans våld, och hela resan blev en färd in i mörkret. Sedan dess har jag funderat mycket på att skriva om det sortens destruktiva vänskaper som jag tror många har erfarenhet av.
Vad är du mest nöjd med i Post Mortem?
- Intrigen. Den föll på plats underligt väl, men också av satiren. Jag drev med den litterära världen jag känner så väl. Det var otroligt roligt att skriva, och kanske gav jag igen lite för gamla oförrätter.
"Kulturvärlden har gott om narcissister och uppblåsta egon som ser det som sin rätt att träda över gränser..."
Skuld och skam är begrepp som förekommer i boken och i undertiteln och känslor som vi alla måste förhålla oss till. Vilken känsla har du starkast relation till – skuld eller skam?
- Jag kan dem båda alltför väl, och känslorna hänger ju också ihop. Men vissa personer har ingen förmåga att känna dem. De saknar skuldkänslor, men kan i stället projicera dem på andra, och det är något jag varit om. En person angrep mig en gång, och väste i en lång utläggning att jag var ett kräk, ett svin, en kackerlacka. Han lyckades förvrida hela min självuppfattning, och få mig att känna djup skam, trots att övergreppet var hans och inte mitt. Jag är intresserad hur man med ord kan krossa och dehumanisera människor. Och hur sådana ord ofta föregår våld.
Kulturbranschen verkar vara en spelplats för skandaler/maktmissbruk i olika former (finns ju massor men på senare år kulturprofilen, den litterära agenten etc). I Post Mortem leder spåren efter ett mord i Spanien till litteraturkretsar i Stockholm. Vad är det som gör kulturbranschen till en grogrund för skandaler?
- Kulturvärlden har gott om narcissister och uppblåsta egon som ser det som sin rätt att träda över gränser, men också många spröda existenser som gör våld på sig själva för att passa in och få en position. Det kan vara en olycklig brygd. Sedan finns många stora drömmar i branschen som inte infrias, och det föder bitterhet. Och bitterhet kan vara ett farligt svärd – och ett redskap att trycka ner folk med.
"... kanske gav jag igen lite för gamla oförrätter"
Om du inte var författare, skulle du återgå till att vara journalist eller är det något annat som lockar?
- Jag blir gärna journalist igen. Nu när det fria ordet hotas över hela världen, och medierna möter attacker och hatstormar, ser jag det som viktigaste arbete som finns. Utan en fri oberoende press, dör demokratierna.
Om Post Mortem var en drink, vilken skulle den vara?
- En Margarita, hoppas jag, något med ett sofistikerat sting, men kanske också som en flaska ren sprit, något som kan föda ett svart vansinne.
Om din serie blir film, vilka vill du se som professor Hans Rekke och polisassistent Micaela Vargas?
- Jag ser dem så tydligt framför mig att även de bästa skådisarna i världen skulle bli en sorts besvikelse. Ändå vore det förstås väldigt roligt om det blev av. Vi för samtal med flera produktionsbolag.
Vet du redan vad du ska skriva härnäst?
- Yes! Jag fortsätter och dyker ner i det självbiografiska. Länge hade jag planer på att skriva en bok om min far – om hans sår och hemligheter. Men nu tror jag det blir roligare att göra en kriminalroman av det. Då har jag fiktionens frihet, och kan ta spjärn från verkligheten som från en språngbräda.
Har du några nyårsförhoppningar inför 2025?
- Att Putin faller, och att vi i familj en fortsätter att läka efter några svåra år.
David Lagercrantz
Född: 1962
Bor: Stockholms innerstad.
Familj: Fru och tre barn.
Författare du alltid läser: Jorge Luis Borges Borges och Ian McEwan.
Bok som gjort avtryck: Döden är en man av Per Lindeberg fick mig att förstå att rättprocessen mot obducenten och allmänläkaren, som präglade min ungdom, var ett förfärande justitiemord. Följer nu med fasa och häpnad SVT:s dokumentär ”Styckmordet” om samma utredning.
Vill läsa härnäst: Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson och Merkels memoarer.
Beskriv dig själv med tre ord: Nervig, sömnlös, rätt passionerad om jag får upp farten.
Dold talang: Kan jonglera.
Motto: Överleva med lite stil – eller något.
LÄS FLER FÖRFATTARINTERVJUER