"... de innehöll så fina och roliga detaljer och gav nya sätt att se på Märta."

Berätta om boken Var vid gott mod?  Det är en bok om en kvinna och konstnär vid förra sekelskiftet, som ville rita, skapa egensinnig modern formgivning och slå stockholmarna i konstslöjd. Och så handlar den förstås om hennes kompisar och systrar. Dels bygger den på Märta Måås-Fjetterströms brev till sin väninna och kollega Clary Hahr, dels på researchen till en försvunnen avhandling om konstnären från 1950-talet och dels på min egen research.

Hur väcktes ditt intresse för Märta Måås-Fjetterström från början?  Hon har mer eller mindre alltid funnits med mig, för min farmor var vävlärarinna i Malmö och beundrade Märta Måås-Fjetterström mycket. Bruna heden låg i vardagsrummet i mitt barndomshem och på somrarna när vi var i Båstad ingick alltid ett besök i ateljén som väver efter hennes mönster. Men som barn tyckte jag hon var hemskt tråkig.

Märta var stor redan under sin livstid. Ändå brändes hennes brev, foton, skisser och anteckningar vid hennes död. Vad berodde det på, tror du. Att man inte tog bättre han om hennes arv?  Det går ju inte att veta. Men det är extra konstigt med tanke på att hennes lillebror var arkivarie vid Landsarkivet i Vadstena. Så han om någon borde ha vetat att ta vara på hennes arkiv. På något ställe sägs det att hon ville att det skulle vara så, men jag har inte sett något sådant dokument någonstans.

Vad tror du är Märtas storhet? Som gjorde henne populär under hennes livstid och som gör att hennes mattor fortfarande säljs för enorma belopp på auktionshus världen över?  Att hon blev så bra tror jag handlar om att hon tog sitt konstnärskap på stort allvar och liksom vred sig som en mask när hon hamnade i roller där hon inte kunde utvecklas som hon själv ville, ända tills hon ramlade av kroken. Hon gick ingen rak väg. När hon öppnade sin egen verkstad i Båstad var hon nästan 50. Men hon gick framåt, följde sin inre övertygelse. När det gäller hennes verk tror jag det handlar om en gedigen kunskap om hantverket och traditionen tillsammans med leklystnad och humor. Märta Måås-Fjetterström är rolig. Men det tar lite tid att se det. Märta är acquired taste.

Vad är du mest nöjd med, med boken?  Att jag lyckades använda de fragment av intervjuer som fanns i de forskningsanteckningar jag fick. För de innehöll så fina och roliga detaljer och gav nya sätt att se på Märta.

Om du skulle skriva fler böcker om starka, kompetenta kvinnor, vem (eller vilka) skulle du vilja skriva om?  Nästa gång ska jag skriva om mig själv ju!


Tack, Annika!