Jan Mårtenson om allt från hotet mot Sverige till sitt favoritvin

Berätta kort om nya boken Dödligt hot.

Sverige lever idag i skuggan av hot – vår vardagstillvaro speglar på olika sätt den ökande oron i samhället. I Dödligt hot får statsmakterna ta del av denna hotbild: om inte två häktade individer i en terroristgruppering friges kommer en kärnvapenladdning att detonera i Stockholm med katastrofala följder. Är detta ett uttryck för ”fake news” eller finns det en verklighet bakom? Antikhandlaren Johan Kristian Homan dras ofrivilligt in i ett händelseförlopp där mord, kidnappning och internationell oljehandel ingår. Och inte minst konst i mångmiljonklassen med tentakler till Nationalmuseum. Tack vare en observant 6-årig pojke löser Homan gåtan.

Dödligt hot är din 70:e bok. Hur gör du för att ständigt hitta ny inspiration och hålla dig aktuell?

Mina romaner speglar ofta mina intryck av den pågående samhällsdebatten och mina personliga intressen: kulturhistoria, politik, konst och arkitektur – och inte minst antikviteter. Jag gillar att förmedla kunskap till mina läsare och kan inte motstå lockelsen att berätta om historiska och kulturhistoriska detaljer och händelser som osökt kommer in i mina romaner.

På denna fantastiska och långa meritlista av böcker, är det någon som ligger dig lite extra varmt om hjärtat? Eller har du alltid fullt fokus på den senaste?

I min bok Tessin, en lysande epok var det särskilt roligt att lyfta fram historien bakom tre generationer Tessin, arkitekterna bakom Stockholms slott och många andra monumentala byggnader i vårt land. Mina memoarer, Att kyssa ett träd, gav mig möjlighet att gå tillbaka och minnas mycket av det jag fått uppleva i mitt mångfacetterade liv. Resultatet har blivit att jag i mitt författarskap rör mig i ett varierat  landskap, ofta utan mord men lika ofta med mord – som i kriminalromanerna.

Din huvudkaraktär Johan Kristian Homan är en riktigt gourmé som gillar mat och goda viner. Är det inspirerat från dig? Vilken är i så fall favoriträtten och favoritvinet?

Jag vet inte om man kan kalla min hjälte Johan Kristian Homan för gourmet – tror inte riktigt att han är kvalificerad för det. Men han är liksom jag en vanemänniska – äter gärna samma vardagsmat, älskar husmanskost (t ex stekt salt sill med löksås) och tillåter sig, då han har råd, att pröva mera exklusiva måltider på någon nyöppnad restaurang. Homan är inte en superbra kock (det är inte jag heller). Han tycker bäst om att få inta sina favoriträtter i gott sällskap. Ett av hans favoritordspråk är ”man åldras aldrig vid matbordet”. I mina böcker finns alltid ett recept från någon rätt som serverats i boken. Ingen lyx, billiga råvaror, enkelt och lättlagat (t.o.m Homan kan lyckas vid spisen). Vintipsen varierar med hänsyn till menyn, men ett av mina favoritviner till vardags är den vita Stoneleigh från Nya Zeeland.

Du har en bakgrund som diplomat, chef för H.M. Konungens kansli, undergeneralsekreterare i FN och ambassadör. Använder du mycket av dina erfarenheter från dessa yrkesår som inspiration till dina böcker?

Efter många år i varierande och spännande befattningar är hjärnans hårddisk fylld av intryck som då och då poppar upp i mina böcker.