Jonas Jonasson: "Vem orkar läsa en bok om bara elände?"

Jonas Jonasson är tillbaka med sin åttonde roman Det rådiga kommunalrådet, där han i vanlig ordning är på ypperligt berättarhumör. För Månadens bok berättar han om sina klavertramp, hemliga tv-projekt och hur en strid om skolbussar på Gotland gav honom idén till nya romanen. 

- Jag bodde i elva härliga år på den gotländska landsbygden. (Saknar sönder mig på Gotland!) Men där upplevde jag hur Region Gotland centraliserade allt till "stan", bland annat att de lade ner byskolor och skeppade barnen med buss till nya större skolor i Visby för det blev billigare för skolbudgeten. Vi föräldrar argumenterade att det som helhet blev dyrare för skattebetalarna eftersom bussresorna kostade så mycket mer, men fick veta att det var "en annan budget". Någonstans där föddes idén om en roman där landsbygden tog strid mot storstad – och vann! Visserligen med okonventionella metoder, men annars vore det ju inte en Jonas Jonasson-roman, eller hur?

"Värre var när jag i en tidigare bok gav namnet Ranelid till en småkorkad kommissarie..."

Vad är du mest nöjd med i boken? 
- Oj, svårt att säga. Kanske det underliggande budskapet om att det inte är en oemotståndlig naturkraft att storstad äter upp landsbygd. Det går att ta strid – och vinna. Eller kanske att min strax artonårige son äntligen läst en bok jag skrivit! När han var liten och det var dags för honom att sova läste jag högt ur manus som Analfabeten som kunde räkna och Mördar-Anders och hans vänner – han somnade vackert in på mindre än tio minuter. Men efter att som vuxen ha läst Det rådiga kommunalrådet sms:ade han mig: "Jag har förstått att alla pratar om dina böcker över hela världen, men det är först nu jag begripit att du faktiskt skriver saker som är både bra och roliga! Måste läsa mer!" Jag tror han var uppriktig, men det kan också vara att han bara ville beställa ny tid för övningskörning. :)

"Jag fick ett brev från en man i Bangladesh som öppnat ett bibliotek i sin by med mina böcker..."

Det här är din åttonde roman och du har ju en stil man direkt känner igen. Hur skulle du beskriva ditt författarskap?
- Jag är djupt intresserad av närtidshistoria, människor och sociala och politiska sammanhang. Men vem som helst som tar del av nyhetsflödet kring allt detta kan knappast bli annat än deprimerad. Själv är jag hoppfull ändå om att vi människor förvisso är dumma nog att göra om samma misstag igen och igen, men att vi också har förmågan att städa upp efter oss själva. De dubbla tankegångarna ledde mig till ett författarskap där jag med gott humör tar mig an mänsklighetens alla tillkortakommanden på olika sätt. Jag tänker: Vem orkar läsa en bok om bara elände? Jag lägger till hoppfullhet och humor och hoppas med det sprida glädje samtidigt som jag mellan raderna manar till eftertanke. Det har lett till miljontals läsare över hela världen, men hur mycket jag lärt ut vet jag inte :)

Vilka ord som du hört om dina romaner har gjort dig gladast? Vad bär du med dig?- Oj, det är så mycket. Glädjen i dess enklaste form, så sent som häromdagen. Jag satt på den lokala pizzerian, en kvinna kom fram till mig, knackade mig på axeln och sa att hon inte ville störa. "Men jag känner igen dig från TV och jag vet vem du är. Vill bara säga att jag älskar alla dina böcker!" Varpå hon ursäktade sig: "Men det får du väl höra ofta?"

Svaret är att jag har fått höra det ofta sedan debuten 2009, men det hindrar inte att jag blir precis lika glad varje gång! Jag svarade kvinnan, från djupet av mitt hjärta: "Det är sant att jag hört det förr, men aldrig från just DIG och det du just sa betyder jättemycket för mig! Stort tack!"

Andra höjdpunkter är brevet från den hundraåriga kvinnan på ett äldreboende i Kanada. Hon skrev till mig, tackade för mina böcker och – apropå den allra första – att hon så gärna hade velat kliva ut genom sitt eget fönster" om det bara inte låg på tredje våningen!" Det allra bästa kom sist i brevet: "PS, Mr Jonasson, you are very handsome!"

Eller brevet från lärarinnan i Córdoba, Argentinas näst största stad. Hon tackade för mitt författarskap och berättade att hon använde mina böcker som en välkommen del av geografi- och historielektionerna! Jag svarade och allt ledde till en otroligt spännande videokonferens mellan mig och alla hennes elever!

Ett annat brev kom från Bangladesh. En man skrev och berättade att han öppnat ett bibliotek i sin lilla by, men att biblioteket tills vidare bara bestod av böcker jag skrivit. Vi började också brevväxla, det visade sig att han saknade mina tre senaste böcker på engelska och jag lovade att skicka dem till honom om jag bara fick hans adress. Det som gör att jag minns händelsen mer än många andra är adressangivelsen. Sista delen bestod ungefär av: "Vid fontänen svänger brevbäraren av åt höger mot slakteriet och fortsätter förbi den skällande hunden. När han kommer till den arga tanten som sitter och virkar är det andra gröna dörren till vänster."

Efter tre veckor fick jag veta att böckerna kommit fram!

Har du gjort något riktigt klavertramp som författare?
- Absolut! Dels småsaker som att jag råkat kalla ett flygplan för B29 när det i själva verket var en B52:a. Sällan får man mer brev än när sådant händer! Svt:s och Disney Plus tv-serie "Whiskey On the Rocks" (i mellandagarna i Sverige och någon månad senare globalt) bygger på min originalfantasi om vad som hände under tio dramatiska dagar i oktober 1981 när en kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt gick på grund i militärt skyddsområde i Blekinge skärgård. "Inspirerad av en sann historia" ville jag att underrubriken skulle vara. Eftersom jag gjorde så mycket våld på verklighetens Överbefälhavare på den tiden gav jag honom ett påhittat namn (alla verkliga karaktärer har ju efterlevande även om de är döda själva). Jag valde namnet "Lagercrantz" på den lite tokige ÖB:n. Direkt efter premiärvisningen på biograf kom min vän David Lagercrantz och hans fru, den nytillträdda VD:n på Svt, Anne Lagercrantz fram och tackade för en bra story. Det enda jag kunde tänka då var: "Varför valde jag inte ett annat hittepå-namn?"

Men det finns ju rätt många Lagercrantz där ute. Värre var när jag i en tidigare bok gav namnet Ranelid till en småkorkad kommissarie, utan att ha en aning om att det bara finns en Ranelid i hela landet! Han har dock inte hört av sig, det verkar som att jag kommer undan! Skvallra inte för honom, jag menade inget illa!

Vad gör du när du inte skriver?
- Skrivandet i olika former är mitt liv och min lycka. Tillsammans med att få umgås och gärna resa med hustrun Aryan. Och att övningsköra med sonen Jonatan utan att få för mycket skäll för att jag pratar för mycket. I övrigt läser jag, tyvärr hinner jag mest med resarchlitteratur eftersom jag ständigt har nya projekt på gång. Det är i och för sig inte så illa: Numera vet jag ALLT om den franske filosofen (och mycket mer) Voltaire, som var superkändis på 1700-talet. Nästan allt han stod för då är dagsaktuellt i dag, därav min fascination!

Om du inte var författare, vad skulle du vilja jobba med då?
- På hösten i nionde klass bad min svenskalärare att stanna kvar i klassrummet när det ringde ut. Jag minns att jag tänkte: "Vad har jag gjort nu?" Eller snarare: Jag visste ju vad jag hade gjort, men hur kunde hon veta det?

Men det var inget sådant. Hon frågade vad jag hade för planer inför vårens beslut om gymnasielinje. Några sådana hade jag ju inte. Jag läste aldrig några läxor och hade betyg därefter. "Kanske tvåårig ekonomisk linje?" föreslog jag. Jag visste att det var en genväg till att slippa gå i skolan för länge.

"Nej, jag tycker inte det" sa svenskalärarinnan. "Jag har jobbat med det här i trettio år och aldrig stött på någon elev som skriver så bra som du! Du borde bli författare! Eller åtminstone journalist!"

Det var första gången jag fick höra att jag inte bara älskade att skriva, utan också gjorde det bra! Det förändrade mitt liv! I efterhand hävdar jag att jag var författare i själen från den dagen. Jag dubblade kvaliteten på mina betyg på sex månader och kom in på en samhällsvetenskaplig linje med hårda krav. Sen blev det Göteborgs universitet och många år som journalist innan jag hittade hem. Jag vill aldrig någonsin jobba med något annat igen! Älskar varenda minut av mitt skrivande!

"Fick långt senare rådet av författarkollegan Sara Kadefors att aldrig läsa den igen."

Om Det rådiga kommunalrådet var en drink, vilken skulle den vara?
- Hmm, vi talar om ett fiktivt samhälle med 8.000 invånare någonstans i Sörmland. Med min djupa kunskap om motsvarande samhällen i Småland är jag rädd att jag skulle föreslå hembränt med cola. Men glädjen i boken skvallrar hellre om en bubblande champagne, får jag föreslå en Bollinger Special Cuvée Brut? Bör inte blandas med cola!

Om Det rådiga kommunalrådet skulle bli film, vilka vill du se i huvudrollerna?
- Bland det mest begåvade som gjorts är programserien DIPS i Svt. Aktörer och hjärnorna bakom serien är det äkta paret Marie Agerhäll och Jesper Rönndahl. Marie som det rådiga kommunalrådet, tack. Jesper i valfri biroll. Ska vi bestämma det? :)

Skriver du redan på något nytt?
- Alltid! Jag håller på med ett hemligt tv-projekt, men framför allt en ny roman med ovan nämnde Voltaire i en huvudroll. I min fantasivärld möter han en vandrande skomakare med en mikroskopisk del av den store upplysningsfilosofens intellektuella kapacitet. Men samtidigt är skomakaren den ende av alla som inte vill dra nytta av filosofen, han bara är! Tillsammans förändrar de världen! Synd att allt utspelar sig runt 1772, de hade behövt göra om detsamma i dag!

Min roman från i somras: Algot, Anna Stina och det välsignade brännvinet tog avstamp i Småland runt 1852. Det gav mig blodad tand till att förflytta mig ännu lite längre bak i historien. Vi har sååå mycket att lära av den, men vi tycks inte ha bättre minne än mitt rådiga kommunalråds guldfisk därhemma.

Glöm för den skull inte att det finns hopp! Vi människor kan verkligen bara vi vill. Vilket vi visar till och från. Just nu? Mest från, om vi ska vara ärliga. :)

Vad önskar du inför det nya året?
- Kan aldrig glömma Robban Aschbergs svar i Aftonbladet för säkert trettio år sedan: "En stor stark och fred på jorden". Jag tyckte det fångade in så mycket. Vi måste kunna bry oss om litet och stort samtidigt, annars går vi under. Mitt svar får bli: "Fred på jorden och att det äntligen blir ordning på min förbannade astma." Lyckas jag med det tar jag mig nog en stork stark. Eller ett glas med Bollinger Special Cuvée Brut.

Kort om Jonas Jonasson

Född: Växjö lasarett, den 6 juli 1961

Bor: Danderyd

Familj: Älskad hustru och älskad son.

Författare du alltid läser: Återkommer alltid till och låter mig inspireras av Fritiof Nilsson Piraten. Men det finns så mycket där ute! Läs allt du hinner och kan! Och lägg genast ifrån dig alla böcker som är dåligt översatta!

Bok som gjort avtryck: Varats olidliga lätthet (Milan Kundera). Läste jag som 23-åring och blev alldeles tagen. Fick långt senare rådet av författarkollegan Sara Kadefors att aldrig läsa den igen. "Du var någon annan då, du kan inte bli annat än besviken om du läser om den igen." Jag lovade och har hållit det löftet.

Vill läsa härnäst: Jag har på nattduksbordet två biografier om Voltaire som jag inte är färdig med än på länge. Jag, böckerna och en gul understrykningspenna.

Beskriv dig själv med tre ord: Glad, fundersam, och alldeles för bekymrad (det blev fler än tre ord, men det beror på att jag avstod från "olydig" som ord tre).

Dold talang: Smålandsmästare i minigolf 1977! Vad sägs om den?

Motto: Meningen i livet är att må bra och att göra något bra. I valfri ordning, för det ena leder ofelbart till det andra.