Författarmöte
Stefan Ahnhem: "Ibland saknar jag Sverige så att det gör ont"
Stefan Ahnhem återvänder med sin sjunde del Generation noll ur Fabian Risk-serien. Vi har fått en pratstund med Stefan, där han berättar om bakgrunden till sin nya bok och vem huvudkaraktären Fabian Risk är.
Vad betyder titeln Generation noll?
- Den står för att Fabian Risk vaknar upp till en ny värld jämfört med senast vi träffade honom. En värld där vi behöver nollställa mycket av det vi tagit för givet och börja om från början, eller som gärningsmannen uttrycker det ”Gå tillbaka till fabriksinställningarna.” Den syftar även till barn som försvinner spårlöst och barn som plötsligt börjar bete sig annorlunda.
Hur skulle du beskriva Generation noll?
- Först och främst är det en klassisk Fabian Risk-bok. Ett fall där ingenting är som det ser ut. Men då den utspelar sig tretton år efter den senaste boken är det en omstart med både nya och gamla ansikten. I Generation noll är hotbilden dessutom en helt annan än i de tidigare böcker. Här är det hela vårt samhälle och allt det vi tror på som skakar under våra fötter. Det handlar också om hur vi har förlorat kontrollen över tekniken och hur svårt det är för alla föräldrar att veta vad deras barn gör där inne bakom sin stängda dörr. På mer än ett sätt är det min viktigaste bok hittills, och under mitt arbete med den har jag konstant befunnit mig i ett kapplopp med verkligheten i ett försök att ligga steget före.
"Fabian är på många sätt en ensamvarg"
Hur fick du idén till den?
- Det är svårt att svara på. En Risk-bok består oftast av ett antal olika idéer som tillsammans skapar en större helhet. Generation noll startar ett nytt kapitel i Fabian Risks liv. Ett kapitel där jag tar mig an de ämnen de flesta av oss funderar över, diskuterar och berörs av i dag. Men hur skriver man en deckare om till exempel demokrati och mänskliga rättigheter? Det är något jag har gått och funderat på över en längre tid, och om jag berättade hur den förlösande idéen kom till mig skulle jag avslöja alltför mycket.
För dom som inte känner kriminalpolisen Fabian Risk än - hur skulle du beskriva honom?
- Fabian Risk bor i dag ensam i sitt radhus mitt i Helsingborg. Hans vuxna dotter Matilda studerar i Lund. Fabian är på många sätt en ensamvarg som vill hålla sina tankar och idéer så tätt inpå kroppen det bara går, väl medveten om att han aldrig skulle klara sig om det inte vore för de andra i teamet. Någonstans längtar han efter en vardag utan överraskningar. Ett liv där allt fungerar och den ena dagen inte är den andra olik. Men när den tiden väl infinner sig blir han uttråkad som ett barn på museum. Det är först när det händer något han inte kan förklara som han vaknar och börjar leva på riktigt. När utredningen inte bara är ännu ett fall utan något han blir besatt av och till varje pris måste lösa. Förutom det älskar han musik och har en skivsamling som slår de flesta av alla andra fiktiva kollegor där ute på fingrarna.
2021 ryktades det om att du avslutat sviten om Fabian Risk. Då hade serien gjort stor succé med 2 miljoner sålda böcker i över 30 länder. Vad fick dig att känna att det var dags för en comeback?
- En av de vanligaste frågorna jag får sedan debuten Offer utan ansikte är hur många böcker jag har planerat att skriva i serien om Fabian Risk. Av flera anledningar har jag valt att inte svara på det. Bland annat för att det förtar spänningen om man vet att Fabian kommer att överleva i minst x antal böcker. Och så länge både han och jag befinner oss vid liv står ju dörren öppen för ännu en bok. Med den sjätte och senaste boken Den sista spiken kom en period i Fabian Risks liv till ett avslut. Vi kan kalla det för prologen. Därefter skrev jag två andra böcker, och både arbetet och mottagandet av Risk-spinoffen En helt annan historia och den psykologiska thrillern Bytet har varit över all förväntan. Men nu är tiden återigen mogen för Fabian Risk att inta scenen. Vad som händer efter det får visa sig.
"När det kommer till läsning är jag den otrogna typen"
Du får ofta beröm för det drivna tempot, komplexa historiebygget med trådar som skickligt vävs ihop. Vad tycker du är din styrka som författare?
- Jag tror att min styrka är att jag vågar ta risken och kasta mig ut i det okända i mitt skrivande. Till skillnad från många andra mallar jag inte upp mina historier från början till slut innan jag börjar skriva. Istället låter jag berättelsen växa fram och själv visa hur och i vilken riktning den ska utveckla sig. Det är en längre och betydligt mer omständlig process som kräver en hel del strykningar och omskrivningar. Samtidigt blir det mer organiskt och oväntat. Ofta är jag inte ens själv säker på om Fabian kommer att klara sig.
Du bor ju i Danmark. Vad är det bästa med att bo i Danmark? Något du saknar med Sverige?
- Jag älskar att bo i Danmark. Restaurangerna, enkelheten att ta sig runt överallt med cykel och den avslappnade storstadspulsen. Men ibland saknar jag Sverige så att det gör ont. Som mina barn och barnbarn. Men också semlor. I Danmark har de ”fastelavnsboller” – ett förvirrat mischmasch av olika smaker och varianter ingen har behov av. Jag saknar klipporna och det kuperade landskapet i Stockholm. Götgatsbacken och vyn ut över Saltsjön. Jag saknar Debaser vid Medborgarplatsen, även om det inte längre finns kvar. Så vad det gäller lagom stora konsertställen måste jag säga att Köpenhamn vinner.
Man ser dig ofta i stiliga kostymer, du är designintresserad och har ett vackert hem. Hur märks estetiken i dina deckare?
- Fabian Risk hinner inte lägga så mycket tanke och energi på vad han tar på sig. I Generation noll som utspelar sig på sensommaren har han precis börjat känna sig någorlunda bekväm i sin skrynkliga linnekostym. Så jag kan inte påstå att mitt klädintresse har smittat av sig på honom. Tyvärr. Vad som däremot kan smitta är när jag är hungrig. Då börjar Fabian alltid laga mat.
Vad gör du helst en ledig dag?
- I stort sett vad som helst så länge det inte involverar en skärm. Snart ska jag ha några lediga dagar nere i Alperna tillsammans med en god vän. Annars vill jag helst göra så lite som möjligt. En lång härlig promenad, ett bra bord på en uteservering och ett par solglasögon, mer behövs inte för att jag ska ha det bra.
"Vi pratar en blandning man dricker på egen risk och där man aldrig vet hur kvällen slutar."
Om Generation noll var en drink, vilken skulle den vara?
- Den skulle vara spritig. Ingen söt läsk och annan utfyllnad. En Margarita med bett, eller kanske en Dry Martini. Vi pratar en blandning man dricker på egen risk och där man aldrig vet hur kvällen slutar.
Om Generation noll skulle bli tv-serie eller film, vilka vill du se i huvudrollerna?
- Det är en fråga jag dessvärre inte får svara på just nu.
Skriver du redan på något nytt?
- Jag skriver alltid på något nytt. I måndags gick Generation noll i tryck och i tisdags drog jag upp de första linjerna till en ny historia.
Stefan Ahnhem
Född: Stockholm
Bor: Köpenhamn
Familj: Min fru Mi, mina hemmaboende barn Sander och Noomi, Kasper och Filippa som bor i Stockholm med deras respektive. Och Aviva, mitt första barnbarn.
Författare du alltid läser: Måste erkänna att när det kommer till läsning är jag den otrogna typen. Jag har inget krav på mig själv att läsa färdigt om boken tråkar ut mig. Det finns dessutom så många intressanta författarskap att jag hoppar runt en hel del. Just nu läser jag Sally Rooneys Intermezzo, som jag verkligen gillar. Innan dess läste jag Miranda Julys All Fours som var en ren njutning. Nästa bok får bli något riktigt spännande. Tar gärna emot tips.
Bok som gjort avtryck: Nu när Generation noll just gått till tryck inser jag att Ira Levins Pojkarna från Brasilien helt klart är en av de böcker som har format mig och mitt skrivande.
Vill läsa härnäst: Vad som helst som klistrar sig fast i mina händer tills sista sidan är läst.
Beskriv dig själv med tre ord: Nyfiken, naiv, envis. Så in i helvete envis.
Dold talang: Ingen är så bra som jag på att sätta ihop en spellista som får folk att börja dansa utan att de själva förstår varför.
Motto: Intressera dig för de som tänker annorlunda. Försök att se det ur deras perspektiv. Nyansera och nörda in på detaljerna. Det är oftast i det lilla man kan se helheten. Låt inte algoritmerna ta över ditt liv. Bestäm själv, ifrågasätt och utmana dig själv.
LÄS FLER FÖRFATTARINTERVJUER: