Paket: Adolfsson & Rundberg

En kvinna som alltid gjort rätt för sig får plötsligt nog … NY roman av författaren till succédeckarna om Doggerland!

Efter de stora framgångarna med deckarna om kriminalinspektör Karen Eiken Friis i den fiktiva önationen Doggerland kommer Maria Adolfsson nu med Sanning, lögn och konsekvens – en fristående relationsroman om livsval, vänskap, lögner och – lite njutningsfylld hämnd …

”Den åtalade döms således till villkorlig dom samt sextio dagsböter á etthundra kronor.” Tingsrättens ordförande samlar ihop sina papper, böjer sig fram och spänner blicken i henne. ”I övrigt skulle jag också rekommendera den åtalade att på frivillig basis söka någon form av behandling, förslagsvis aggressionsterapi.”
Tio minuter senare står Astrid Lindäng utanför Rådhuset tillsammans med sin advokat. ”Aggressionsterapi …” mumlar hon. ”Jag vet inte ...” Men advokaten betonar att det är viktigt att hon söker hjälp för de vill verkligen inte stå här igen om några månader. Han kommer att mejla henne kontaktuppgifter till en terapeut direkt efter lunch, säger han och skyndar i väg med mobilen tätt tryckt mot örat.
Det är inte bara tingsrättens ordförande som föreslår att Astrid ska söka hjälp. ”Du måste gå och prata med någon.” Det är säkert fem, sex personer i hennes närhet som sagt samma sak efter allt som hänt. Och därför är hon här, framför en leende kvinna iklädd birkenstocksandaler och med ett anteckningsblock i högsta hugg. Det är det första besöket av tio.
Astrid Lindäng, hon som alltid gjort rätt för sig. På jobbet, i familjen, ja, i hela samhället, hon ska plötsligt gå i aggressionsterapi. Varför? Vad är det som hänt? Så börjar hon berätta. Men kanske inte allt. Och inte alltid sanningen.
Astrids berättelse börjar i juni när hennes make sedan urminnes tider lämnar henne under förödmjukande former och hon finner för gott att stanna kvar i sängen resten av sommaren – både sjukskriven och semesteranmäld, då och då kontaktad av de båda vuxna barnen.
Allt förändras en eftermiddag i augusti när värmen är så tryckande att Astrid får för sig att ta ett dopp i sjön. Det är där, mellan stranden och skogsbrynet, som hon överraskas av åskan och slås till marken av en blixt. Hon vet fortfarande inte hur hon tog sig därifrån. När hon morgonen därpå vaknar upp hemma i sin fuktiga baddräkt är allt som vanligt. Och helt annorlunda. Astrid Lindäng har fått nog. Hon är heligt förbannad …

NY spänningsroman i samma anda som Störst av allt av Malin Persson Giolito!

Augustpristagaren Johan Rundberg gör sin spänningsdebut med en relationsthriller om en helt vanlig familj – full av mörka hemligheter … Det är en bladvändare som börjar med en fruktansvärd upptäckt en tidig morgon i ett idylliskt villakvarter …

Den första som går den lilla skogsstigen bredvid villaområdet är en sextioårig man på väg till bussen. Han noterar att det ligger två tomhylsor efter hagelpatroner på marken. Sen ser han dem. Ungefär tre meter in på stigen ligger liket av en kvinna i medelåldern, till synes skjuten i magen. På andra sidan stigen ligger kroppen efter en man, böjd baklänges över en nedfallen tall. Mannen är träffad i halsen. Uppskattningsvis fem meter från de två kropparna står en flicka i högstadieåldern med slutna ögon. I händerna håller hon ett hagelgevär. Mannen känner igen både flickan och kvinnan, vet att de hör till samma familj. Han noterar att hon huttrar och andas ansträngt. Flickan reagerar med rädsla när han lägger en hand på geväret och frågar efter hennes namn. På uppmaningen att släppa vapnet svarar hon nekande. Under hela förloppet vägrar flickan att öppna ögonen. I polisrapporten återger mannen följande dialog:

Mannen: ”Titta på mig. Släpp geväret nu.”
Flickan: ”Han sa åt mig att blunda.”
Mannen: ”Vem sa det?”
Flickan: ”Vargen.”

Sanna rycker till när strålkastarna utanför skjutdörrarna tänds. Det kalla vita skenet lyser upp hela baksidan från altanen till ligusterhäcken. Hon vet att Martin är rädd efter inbrottet hos grannen men det nya hemlarmet han låtit installera är för mycket. Kameror inomhus som spelar in allt och så de här lamporna som verkar reagera på minsta katt som rör sig på tomten. ”Herregud vad rädd jag blev”, utbrister hon med handen tryckt mot bröstkorgen. Martin ser upp från matbordet och säger något om att sensorerna kanske behöver kalibreras. Han verkar ha tankarna på annat håll, och hon förstår honom. De är båda skärrade efter kallelsen till skolan. Tonårsdottern Mya har det tufft med vänskapsrelationerna och har blivit alltmer ensam. I slutet av åttan var det nära att hon blev hemmasittare, men efter sommarlovet hände något. Sanna är inte säker på vad, men det verkar höra ihop med den nya killen i klassen.

 ”Det finns en mobilfilm som cirkulerar bland eleverna.” Martin kan inte låta bli att stirra på lärarens nosring och har svårt att ta in vad hon säger. Det brukar vara Sanna som sköter kontakten med skolan, men hon har precis börjat på ett nytt jobb så han fick gå. ”Filmen har lagts upp på flera plattformar men tagits ner eftersom innehållet uppfattas som hotfullt”, fortsätter läraren. Men det är först när hon klickar i gång sin mobil som obehaget börjar sprida sig i Martins mage …