Floden hem

I mörkret bakom slutna ögonlock minns hon smaken av den mousserande cidern, glödlampornas dansande sken över träbryggan, skrattet som bärs över flodvattnet. Hon sover, försvarslös mot det förflutnas alla dofter, ljud och färger. Allt det som hon begravt. Hemligheterna, smärtan …

Jag behöver dig … Tre ord från lillasyster Lucy. Det är som behövs för att rasera Margots beslutsamhet att aldrig återvända till barndomshemmet Windfalls. Hon kan inte strunta i Lucys vädjan. För är det någon som vet vad det innebär att behöva något så är det Margot. Alltså sitter hon här på väg till Lucys bröllop medan rädslan, smärtan och skammen från förr väller över henne i våg efter våg.

I trädgården på Windfalls dignar äppelträden av mogen frukt. Mellan de knotiga stammarna blänker floden och det slingrande blåregnet som klättrar uppför fasaden har aldrig varit så vackert, konstaterar Eve när hon förbereder sin systers stundande bröllop. Men tältet, cateringen och allt det andra som både hennes bohemiska mamma och den blivande bruden tror kommer ordna sig av sig själv är sånt som kan prickas av på en lista. Det som verkligen oroar Eve är att familjen ska samlas igen för första gången på åtta år. Det får henne att grips av panik.

Och när den splittrade familjen återförenas i barndomshemmet vid floden är det bara en av dem som vet att detta är sista chansen att ställa allt till rätta …