Jenny Holmqvist: "Vi manglar varandras ord"

Jenny Holmqvist är bosatt i Stockholm. Förutom att skriva arbetar hon som formgivare. Hon har gått två år på Biskops-Arnös författarskola och har en fil.kand. i litteraturvetenskap. Under en seminarieserie ledd av Monika Fagerholm arbetade hon med manuset till Drift som är hennes debutroman.

Drift är din debutroman. Hur skulle du själv beskriva din bok?
Drift är en berättelse om tre personer, Eva, Marta och James, som – bokstavligt och bildligt – försöker finna sin plats i världen. Den utspelar sig under olika decennier och rör sig mellan flera länder. De tre personerna har vissa likheter sinsemellan, men alla har sina särskilda omständigheter att förhålla sig till, och de försöker även att ta spjärn mot den där likheten. För mig är det kanske främst en berättelse om längtan efter samhörighet. Men det är också en roman om matematik, hästar, mezcal, klippböcker, och kattungar i formalin. Bland annat.

Vi får följa en kvinna som drömmer om något mer än att vara fru, en dotter som blir övergiven av sin mamma och en man som kanske söker efter den stora kärleken. Var kommer din inspiration från?
Från resor, utställningar, foton, minnen, tidningsnotiser, film, litteratur, musik… jag gillar verkligen när det uppstår synergieffekter. Någon ser en utställning om romarriket och går hem och skriver en poplåt – som kanske handlar om något helt annat, men som inrymmer upplevelsen personen hade. Sådant. Det ger en skjuts i skapandet.

Handlingen utspelar sig i Uppsala, Kanada och Kalifornien. Varför just de platserna?
Uppsala har jag ett särskilt förhållande till eftersom mannen som jag är gift med kommer därifrån. Jag har alltid tyckt om staden, den känns både stor och liten och rymmer mycket historia. Kalifornien har jag rest runt i två gånger, och båda gångerna har jag blivit hänförd. Dels av kulturen; av alla myter som omger landet och kanske i synnerhet delstaten, dels av den märkvärdiga naturen. Kanada är lite mer svårförklarat. Liksom Eva i Drift som tilltalas av idén att Kanada skulle vara ”precis som Sverige”, tilltalades jag av och lekte med den tanken. En plats som till synes är hemtam, men ändå inte. Som ett Sverige i förvrängd form. Jag har aldrig varit där, och det är lite av poängen. Thunder Bay, där handlingen utspelar sig, hittade jag av en slump på en karta. Det var omöjligt att inte skriva om en plats med ett sådant namn.

Ditt språk är fantastiskt! Hur hittad du det?
Om jag ska försöka mig på ett svar så skulle jag säga: tillsammans med vännerna som jag har olika cirklar och skrivarkotterier med. Vi manglar varandras ord, diskuterar, petar runt och ifrågasätter. De sammanhangen utvecklar onekligen skrivandet. Där har jag också vågat laborera för att hitta ”mitt” språk. Jag önskar alla skrivande personer ett sådant sammanhang!

Din roman väcker starka känslor i mig som läsare, både en storslagen längtan efter mer i livet och en tacksamhet över den kärlek jag har. Vad kände du när du skrev den? 
Det har varit en ganska lång skrivprocess, så det är svårt att sammanfatta. Jag har nog känt allt. Men jag har velat fånga personernas inneboende rastlöshet, deras vilja att komma underfund med något om livet som kanske aldrig går att komma underfund med. Den tanken har jag haft med mig när jag har skrivit.

Du är utsedd till Månadens guldkorn och Månadens debutant! Får vi läsa mer av dig i framtiden?
Det hoppas jag verkligen – jag har alltid ett skrivprojekt igång, annars känner jag mig vilsen på något vis. Just nu skriver jag på en ny roman och på ett manus till en bilderbok.

Tack, Jenny!