- Jag har alltid dragits till spökhistorier, och själv varit med om saker jag haft svårt att förklara. Min ambition med den här berättelsen var att skriva en klassisk spökhistoria med formen av en kriminalroman, och som alltid ligger nycklarna i det mänskliga psyket. Medan jag skrev tänkte jag mycket på begreppet verklighet. Vems verklighet? Alla människor har olika tyngd när det kommer till vem som får definiera verkligheten, baserat på exempelvis kön, klass, etnicitet. En människa som genomgår psykos väger ingenting i sammanhanget, dennes verklighetsuppfattning är fel. Men har “verkligheten” verkligen rigida ramar? Jag ville gå riktigt nära gränsen mellan vad som kallas “verkligt” och “overkligt” och studera den. 

 

 

- Jag hade läst psykologen Poul Bjerres bok Fallet Karin från 1904, samt Spökerier från 1947 och blev oerhört fascinerad av hans studieobjekt, den unga jägmästarhustrun Karin Nauckhoff. Jag började gräva i Bjerres personarkiv på KB. Där fanns små glimtar av henne, i form av brev, nedtecknade dialoger etcetera.

 

I andra arkivhandlingar kunde jag följa hennes uppväxt, hennes familj och samtid. En dag hittade jag ett foto av henne. Jag tyckte att hon liknade kejsarinnan Sisi av Österrike-Ungern, en annan kvinna som kallats känslig, hysterisk och märklig. Det lilla jag visste om de båda kvinnorna gled ihop i mitt huvud, jag fyllde i luckorna, och då föddes så småningom en helt egen karaktär: Magdalena Grip.

 

Att det även finns mycket av mig i Magdalena insåg jag med full kraft när jag, efter att ha utretts av psykiatrin, fick mina diagnoser samtidigt som boken skickades till tryck. Det hade blivit ett sorts solidaritetsprojekt, ett hopkok av alla oss som faller mellan vetenskap, trauma, känslighet och andevärld som antagit formen av Magdalena. 

 

 

- Det i berättelsen som ligger närmast någon form av sanning är “spökerierna”. De är väldokumenterade och har bevittnats av flera personer. Mycket av det som Bjerre och andra beskrivit har jag inte kunnat ha med i boken för att det känts för overkligt och absurt. I övrigt har jag förhållit mig fullständigt fritt till det material som inspirerat mig. Jag har lånat ramar av verkligheten och fyllt i dem på egen hand, med mina kunskaper om tiden som en stadig botten. Den tidiga psykoterapin har jag gjort mitt bästa för att förstå och återge.  

 

 

- Jag har läst enorma mängder text från tiden på grund av mitt jobb som historieskribent, och mitt stora intresse för tiden kring förra sekelskiftet. Därifrån har jag fått en naturlig känsla för språket vid tiden. När jag tvekat inför ordval och uttryck har jag haft stor hjälp av Kungliga bibliotekets digitaliserade tidningsarkiv och Litteraturbanken.

 

 

- Jag önskar att min läsare börjar ställa sig frågor om verkligheten, som: vems verklighet? Finns det bara en? Trauma kan driva en människa in i en annan verklighet, är den då mindre sann?