Kastanjemannen

Hösthimlen ligger som ett grått täcke över staden när mordutredare Naia Thulin kör genom Köpenhamn. Hon kastar en blick på sin nya kollega Mark Hess. Vad han gjort för att tvingas återvända hem till Danmark är oklart, men det är uppenbart att han vill tillbaka till sitt jobb på Europol. Thulin suckar inombords. Hon önskar att hon haft en bättre partner med sig ut i det idylliska villaområdet, där en kvinna hittats mördad.

Så fort Thulin kommer in i det vita och välskötta funkishuset får hon en dålig känsla, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Offret verkar ha överrumplats i sovrummet och släpats ut, men hennes nioåriga pojke som låg och sov har inte hört något.

Thulin öppnar altandörren och kliver ut i trädgården. På andra sidan häcken skymtar strålkastare och vitklädda brottsplatstekniker. Thulin tränger sig igenom gula och illröda löv och kommer ut på en naturlekplats. Lutad mot en fallfärdig lekstuga sitter en livlös gestalt i gräset. Hon är hopsjunken som en trasdocka och nattlinnet är mörkt av blod.

Så fångas Thulins blick av något som rör sig i vinden bakom kvinnans huvud. Fäst i en av lekstugans bjälkar hänger en docka skapad av två kastanjer. I den mindre har någon gjort två hål som ser ut som ögon och i den större sitter tändstickor som föreställer armar och ben. Det är en barnslig figur, men under ett ögonblick får den Thulins hjärta att sluta slå.

När kastanjedockan undersöks upptäcker man fingeravtryck från en ung flicka som försvann spårlöst för mer än ett år sedan. Betyder det att flickan fortfarande lever – och var är hon i så fall?

Frågan blir än mer akut när ytterligare en kvinna mördas. På hennes axel har en liten kastanjedocka stuckits ner i huden …