Kvinnan i leran

Det är en fiskare som gör det makabra fyndet. Sommarens värmebölja har varit skoningslös och torkan på den franska landsbygden har förvandlat det prunkande landskapet till en snustorr och i stort sett livlös plats. Vid sjön blottas nu stora delar av den leriga sjöbottnen och strax ovanför den nya strandkanten får fiskaren syn på en blå plastpåse. Den måste ha legat begravd under ytan i många år, och han ser tydligt att det är något i den. Nyfiket tar han sig en titt, och plasten är så gammal att den går sönder bara han petar på den. När han ser vad den innehåller får han en chock. I påsen finns ett kranium och runtom honom i leran ligger utspridda skelettdelar …

Fjorton år senare sitter kriminalteknikern Enzo Macleod i sin eleganta våning i Paris och går igenom den knappa bevisföringen för det sjätte – och sista – kalla fall han utmanats att lösa. Mordet på Lucie Martin. Kvinnan i leran. I slutet av 1980-talet mördades hon och kroppen hittades inte förrän många år senare. I samband med att hon försvann jobbade hon inom en organisation som hjälper frisläppta kriminella att komma på fötter igen. Under sin tid där lärde hon känna Régis Blanc, en före detta hallick som dömts för mord på tre sexarbetare. Polisen hittade ett kärleksbrev till henne från den före detta hallicken, och vid en första anblick pekade allt på att han var den uppenbara förövaren. Men Régis Blanc har ett vattentätt alibi, och Enzo anar att den verkliga förklaringen är mycket mer komplicerad än vad den synes vara. Vad han inte inser är att han är på väg att försätta både sig själv och sina närmaste i livsfara ...