21 november 2019. Jag vet inte om jag skall sluta arbeta, om jag skall betrakta mitt arbete som avslutat. Tanken, som jag knappt vågar tänka, skrämmer mig. Jag säger till mig själv att jag kanske borde ta ett uppehåll, sluta försöka, men också det är skrämmande. Om jag ger mig bort från det som har styrt mitt liv vet jag inte om jag återkommer eller vem jag kommer att bli.

30 november 2020. Jag tackade min kropp, min hjärna, min själ, mina fötter och händerna igår, för att jag fortfarande finns till. Jag kretsar i tankar och känslor kring platsen där hjärtat slår och försöker att inte oroa det, eller ställa för stora krav. Vad som än händer har det gjort ett fantastiskt arbete i över sjuttiosex år.