-          Är ni Colette Septembres brorsdotter?

-          Ja.

-          Jag ringer från polisstationen i Gueugnon. Er faster avled i natt.

-          Det kan inte stämma. Min faster dog för tre år sedan. Hon ligger begravd på kyrkogården.

Agnès lägger chockad på luren. Hon minns somrarna hos faster Colette i den lilla byn Gueugnon, och de tre barndomsvännerna där. I vuxen ålder har hon sällan återvänt.

Nu bor hon i Paris med sin dotter Ana, men livet har stannat av. Förr var hon en hyllad filmmakare som skapade kreativa filmer tillsammans med sin man. När de möttes var han redan en känd skådespelare och hon betydligt yngre men full av kreativitet och idéer. Tillsammans vann de pris efter pris, gifte sig och fick en dotter. Så en dag sa mannen hon älskade ”Jag ger mig av”. Nu bor han med sin nya kvinna, en sockersöt skådespelerska som Agnès tvingas dela sin dotter med varannan vecka.

När den sockersöta och svikaren tar med Ana till Mauritius på tre veckors semester dövar Agnès den avgrundslika saknaden genom att återvända till Gueugnon. Där återförenas hon med sina vänner och får veta att en av dem utsattes för något fruktansvärt som barn.

I sin fasters hus plockar Agnés fram en låda med kassettband som Colette har lämnat till henne. Det är tolv tusen minuters inspelat material och så fort Agnès börjar lyssna på sin fasters milda röst är hon fast. Ord för ord nystas en fascinerande historia upp – om stort mod, ofattbar ondska och gränslös kärlek.

Bakom soffan hittar Agnès också en gömd gammal tidningsartikel, samt ett annat märkligt dokument. Hade hennes faster en dubbelgångare? Eller levde hon ett dubbelliv? Och vem är det egentligen som ligger begravd på kyrkogården?

Det visar sig att den tystlåtna och anspråkslösa Colette bar på många hemligheter …