Konrad Visslers förunderliga resa till Ångermanland

HMB. Har mått bättre … Konrad Vissler sitter på en bänk i Gamla Stan och sörplar halvljummet kaffe medan han läser de förbifarande bilarnas registreringsskyltar och bildar ord av bokstäverna. Ord som han känner passar in på honom själv. PDK. Perifer Degraderad Konsult. Eller Poänglös Degenerad Kille.

Uppsluppna människor trängs i gränderna och Riddarfjärden glittrar i solen. Det är fint, men känns som ett hån mot Konrad Visslers liv.  Han har på kort tid förlorat allt. Först sin sambo, Anja. Hon har kastat ut honom så att han måste bo hos sin outhärdligt lyckade kusin, Vendela, som har en lya här i Gamla Stan. Och från och med idag har han inte längre något jobb. Du måste ta tag i ditt liv, så sa hans chef och gav honom ett kort: ADHD-konsulterna. Ett kort som Konrad raskt förpassat till sin ganska tomma plånbok.

Konrad blundar och låter hopplösheten invadera honom. På midsommardagen, om drygt en vecka, fyller han trettiofem. Och ingen av hans manliga släktingar i rakt nedstigande led har levt länge nog för att fira sina trettiofemårsdagar. Så varför skulle han? Men när Konrad öppnar ögonen igen faller blicken på en kvinna som liknar Anja och det får honom att inse att han åtminstone måste resa på sig och ta sig hem till Vendelas lilla lya.

Det ska visa sig vara ett klokt beslut för kusin Vendela har nämligen fått ett brev från faster Betty i Amerika. Ett brev där hon berättar om en gammal byrå som försvunnit någonstans i Ångermanland, och som hon är beredd att betala en rejäl hittelön för.

Eftersom Konrad är i stort behov av pengar och inte har någonting att förlora styr han kosan mot Ångermanland. Det blir en oförglömlig resa – fylld av oväntade möten. Och dessutom dras snart flera av släktens sedan länge begravda hemligheter fram i det avslöjande norrländska sommarljuset …