”Jag litar inte på författare som aldrig är roliga”

Hur skulle du beskriva Renhet?

Jag brukar beskriva den som en roman om ungdomlig idealism – om den komiska och ibland tragiska krocken mellan idealism och livets realiteter. Romanen omfång tillät mig att följa fyra av huvudkaraktärerna från tjugo- till femtioårsåldern, och hur både de och omvärlden förändras (eller inte förändras).

 

Varför heter romanen Renhet?

Purity [som är romanens engelska titel, reds anmärkning] är namnet på den femte huvudkaraktären, den yngsta, som befinner sig i tjugoårsåldern genom hela romanen och aldrig lider av idealism till att börja med. Jag kan tillägga att strävan efter renhet [purity] är ett kännetecken för alla sorters idealister.

 

Renhet är full av humor. Var det din avsikt att skriva en roligare roman än t.ex. Frihet?

Nja, jag tyckte att Frihet var rolig också. Jag har strävat efter humor i alla mina böcker. När jag skriver sidor utan humor vet jag att något är fel – att jag måste fortsätta experimentera med boken tills den får mig att skratta. Jag litar inte på författare som aldrig är roliga.

 

Det är mycket sex i Purity, och det är ett ämne som brukar anses som svårt att skriva om. Hade du några problem med sexscenerna?

Egentligen inte. Det viktiga med att skriva om sex är att hela tiden behålla karaktärernas perspektiv – att hålla berättandet fritt från författarens skam och fantasier. Sexskildringar är dåliga när läsaren plötsligt känner av författarens närvaro.

 

Vad vill du att läsaren ska ta med sig från Renhet?

En riktig upplevelse. Att läsa skönlitteratur ska vara en upplevelse – inte en lektion, inte en uppgift.