Olivia Finn sitter i bilen med sin sexårige son på väg till skolan när mobilen ringer. Pulsen går upp när hon ser ett okänt nummer från Frankrike på skärmen, har det hänt mormor något? Hennes 96-åriga mormor Josephine Benoit är en berömd konstnär som vägrar att flytta från sin lägenhet i Paris trots att demensen börjat komma krypande.

Det blir ett märkligt samtal. Mannen som ringt henne presenterar sig som poliskommissarie Vidal och berättar att en dam vid namn Sophie Leclerc väntar i lobbyn på hotell Lutetia i Paris. Kvinnan påstår att Olivia är hennes barnbarn och att det bara är hon som kan hjälpa henne. Dessutom vill hon bekänna ett mord som hon säger sig ha begått på hotellet i slutet av andra världskriget.

Mormodern har varit förvirrad den senaste tiden, kan det vara så illa att hon har börjat blanda ihop dröm och verklighet? Och glömt sitt eget namn? Olivia svarar att hennes mormor heter Josephine Benoit och är konstnären som målat det berömda porträttet som hängt i hotell Lutetias entré sedan 1960-talet. Det föreställer en kvinna som sitter i rum elva, och nu insisterar mormodern på att få bli insläppt där ...

Minnet kan vara förrädiskt och det gäller inte bara 96-åringar. Innerst inne har Olivia länge varit beredd att lämna London för att hjälpa sin mormor som levt ett så nära eremitliv man kan mitt i en storstad. Hon sätter sig på första bästa Eurostar-tåg mot Paris och det visar sig att många är intresserade av mormoderns bekännelse – och vill tysta den.

Samtidigt kontaktar Vidal den brittiska polisen angående nya spår i en mordutredning som legat på is ett tag. Förundersökningsledaren Myles Forsyth har haft svårt att släppa fallet där Olivia Finn vittnade som minnesexpert. När Vidal nämner hennes namn väcks många känslor hos Myles, och inte bara rädsla. Om det någonsin kommer fram vad han gjorde då, i jakten på rättvisa, kommer han att förlora allt …