Paket: Robinson & Jansson

Alan Banks får en svår mordgåta att lösa…

Det snöar i brittiska Yorkshire. Det kunde ha varit en trivsam lugn vinterkväll med en kopp te framför brasan, tända ljus och stämningsfull musik i högtalarna. I stället ligger en kvinna stilla på soffan, brutalt mördad. Kriminalkommissarie Alan Banks kallas till platsen och möts av en blodisande syn.

Den första snön faller några dagar innan jul. I Swainsdales mer avlägsna gårdar och byar muttrar invånarna, eftersom kraftiga snöfall kan orsaka oframkomliga vägar och förlorade får. Men bland dem som korsar torget i Eastvale kvällen den tjugoandra december dominerar glädjen över flingorna som gnistrar i lampskenet och lägger sig som en vit matta över kullerstenarna.

Kriminalassistent Susan Gay stannar till framför den stora julgranen där en barnkör står och sjunger julsånger. Hon vänder upp ansiktet mot himlen och låter snöflingorna smälta på ögonlocken. För två veckor sedan hade hon aldrig gjort något så lättsinnigt, men nu när hon äntligen klarat alla prov och blivit befordrad så kan hon tillåta sig att slappna av. Musiken följer henne när hon går mot polisstationen. Ikväll är hon den enda på avdelningen för grova brott som har jour, och med tanke på att det inte hänt något i Eastvale på fyra månader så lär det bli lugnt.

Ungefär fyrtio minuter senare, just som Susan hällt upp en kopp kaffe, ringer telefonen …

Kriminalkommissarie Alan Banks ser sig omkring i den julpyntade puben. Röda och gröna girlanger hänger i taket, tillsammans med glitter, järnek och en och annan mistel. Han är precis på väg ut på dansgolvet med sin hustru Sandra, till tonerna av When a Man Loves a Woman, när någon knackar honom på axeln. Banks vänder sig om och upptäcker Susan Gay med snöflingor på den marinblå jackans axlar Han förstår genast att något har hänt, och ger Sandra en ursäktande blick innan han följer med kriminalassistenten ut i vinternatten.

Det första Banks lägger märke till är musiken. De befinner sig i ett av husen i det tjusigare bostadsområdet Oakwood Mews, och Banks stannar till på tröskeln in till vardagsrummet. En brasa sprakar i den öppna spisen och i soffan ligger en kvinna utsträckt med huvudet lutat mot några kuddar. På bordet framför henne står en tekopp och en uppskuren bit chokladkaka där en bit saknas. Det skulle kunna vara en fridfull scen, om det inte vore för blodet från de många knivhuggen i kvinnans överkropp.

”Vad är det för musik?”, frågar Susan Gay. Banks lyssnar. Stycket är elegant och låter bekant. Han gissar på Vivaldi samtidigt som han går bort mot skivspelaren och ser att den är inställd på automatisk omstart. Någon ville verkligen att kvinnan skulle hittas död till just det här stycket – men varför?

Snart får Banks veta att offret hatade klassisk musik, eftersom den fick henne att känna sig dum. Det visar sig finnas mörka hemligheter i kvinnas förflutna – och jakten på mördaren blir alltmer farlig …

En kvinna dödas på en strand på Fårö … Maria Wern får ett nytt och skrämmande fall!

En kamphund anfaller en liten flicka på en badstrand på Fårö. En folkkär psykolog går emellan och betalar med sitt liv för att rädda barnet. Men var psykologen så god som alla tror? Det visar sig finnas en ohygglig händelse i hennes förflutna ... Maria Wern dras in i ett svårt fall – samtidigt som en mycket farlig person rör sig i hennes närhet …

Emma stänger bildörren och börjar gå mot havet. Här på Norsta Auren på Fårö går det att hitta en egen sandgrop med vassruggar runtomkring. Få hittar hit, trots att det är öns finaste strand. Och Emma behöver få vara ifred. Minnena från sommaren 1982, och det som hände i labyrinten ovanför Visby lasarett, plågar henne. Nu undrar hon om det var så klokt att anförtro sig åt sin unga älskare. Hon har berättat saker för honom som hon aldrig sagt till någon annan förut. Det gör henne sårbar.  Hon är en offentlig person. Kändispsykologen som föreläser om medmänsklighet. Tänk om folk visste vad hon gjort?

Emma skakar av sig tankarna. Hon kränger på sig baddräkten och skyndar sig ner till det svala vattnet. Efter ett hastigt dopp lägger hon sig i den varma sanden med ansiktet vänt mot den klarblåa himlen. Efter en stund tar hon fram den senaste anteckningsboken ur handväskan. Hon behöver skriva av sig. Sen ska hon bränna skrivböckerna i kakelugnen.

När huden börjar hetta i solgasset reser sig Emma upp för att ta ännu ett dopp. Nedanför vassruggen på stranden leker två barn. En mörklockig pojke och en liten flicka som kanske är fyra år. Hon har byggt ett sandslott som pojken börjar sparka på. När flickan försöker stoppa honom ger pojken upp ett illtjut. I samma stund sliter sig en kamphund, som Emma sett i sällskap med pojkens pappa tidigare på dagen, och rusar mot barnen med blottade tänder. Hunden går till attack mot flickan och biter henne i armen. Hon skriker i panik och Emma kastar sig emellan. Hon får upp flickan i luften och känner en skarp smärta i benen. Samtidigt som hon faller handlöst mot marken försöker hon skydda flickan med sin kropp ...  

Kriminalinspektör Maria Wern befinner sig i en bil på väg till Stora Gåsemora på Fårö när larmet kommer. En stund senare springer hon över stranden med sin kollega Per Arvidsson och får syn på den sargade kvinnokroppen i sanden. Ambulansen är på väg och Per gör vad han kan för att hålla kvinnan vid liv. Ett äldre par som bevittnat den fruktansvärda händelsen berättar att flickan och hennes mamma redan fått skjuts till sjukhuset. Familjen med kamphunden flydde som fega råttor och hoppade in i en gammal röd Audi. Maria inser att de måste hitta dem innan hunden skadar någon mer.

Men snart får hon också annat att tänka på. En man hittas brutalt mördad i Visby. Han sägs ha många fiender, och hade kontakt med Emma strax före hennes död. Kan de två dödsfallen hänga ihop med varandra?