Änglarummet

Angelika har precis startat eget och arbetar nu som doula. Eftersom ingen riktigt vet vad en doula är för någonting, åtminstone i Sverige, är det väldigt glest mellan uppdragen. Hon har förstått att det är ökänsligt och lite tabubelagt, att vara ledsagare vid livets slut, men egentligen handlar det mest om att finnas till hands för den döende, kanske avstyra ett och annat bråk inom familjen och hantera situationer som kräver ett varmt och öppet hjärta.

Nu sitter hon uppflugen på en barstol i badhotellets foajé och väntar på en kvinna som kallat sig Andersson vid bokningen. De enda som är i rummet är hon och en reslig och väldigt karismatisk man med mörkbrunt spretigt hår och vaken blick. När han till slut frågar Angelika om det är hon som är dödsdoulan, blir hon minst sagt förvånad. Han presenterar sig som Sebastian Rehnskiöld och säger med dämpad röst att han kontaktat henne för sin gammelfasters räkning. Han bokade under ett alias eftersom hon är något av en celebritet i trakten. Gammelfasterns namn är Teresia Carlén men i byn går hon under namnet Ladyn. Hennes residens Svaneholm är välkänt för den kilometerlånga strandtomten, fantastiska fester och anrika Hubertusjakter som gått av stapeln på godset ända fram till det senaste sekelskiftet.

Naturligtvis har Angelika aldrig varit innanför de höga järngrindarna, och inte heller träffat den mytomspunna Ladyn personligen. Inte förrän nu, och det visar sig snart att den gamla damen inte bara behöver en ledsagare vid dödsbädden. Mot sin vilja tvingas Angelika att agera privatdetektiv i en värld som är en helt annan än den hon är van vid ...