I denna fantastiska nyöversättning av en av Norges mest älskade romaner förs läsaren inledningsvis till en tågstation i 1940-talets Oslo, där en man får syn på en kvinna med en resväska i handen. Hon följer med honom hem och under en enda natt berättar hon sin historia för honom. Det är en historia om kärlek, sexualitet och makt. Om vad som händer när en ung kvinna förälskar sig i ”fel man” – och älskar honom ”för mycket”.

Medan regnet smattrar mot rutan börjar kvinnan berätta. Hon är sjutton år gammal och hopplöst förälskad i sin lärare Johannes när historien börjar. En vårdag när vitsipporna blommar möter hon honom av en slump i skogen, och något händer mellan dem. Efteråt är de båda rufsiga i håret och kläderna är i oordning. Kvinnan är förvirrad – av lycka, ångest, ömhet, skam, smärta och kanske besvikelse. Det är svårt att säga vad som händer med en flicka första gången. Men när de kommer ut på landsvägen säger Johannes att de måste gå var för sig. Han är adjunkt och har lånat pengar för att klättra uppåt socialt. Hon är dotter till en fattig gruvarbetare. Visserligen klipsk och med bra betyg, men inte någon han vill synas med.

Med ett sådant slag i ansiktet börjar kärlekshistorien. Eller är det egentligen en övergreppshistoria? Johannes visar sig ha ögonen på apotekarens dotter – och gifter sig så småningom med henne. Men han fortsätter träffa romanens berätterska vid sidan om. Bindningen mellan dem är stark och pendlar mellan passion och förnedring.

Läsaren sitter med en snara kring hjärtat, som långsamt dras åt när den unga kvinnans mage börjar växa samtidigt som kyrkklockorna ringer för Johannes och hans brud. Finns det ändå en väg framåt?