Det lilla samhället i Södermanland skakas av fallet med en flicka som anklagar sina föräldrar för sexuella övergrepp. Samtidigt hittas en omtyckt lärare drunknad. Vad var det som hände?

Det är någon hos grannen, det lyser i det förfallna grannhuset. Någon med en lampa, eller kanske en lykta, som guppar. Har någon flyttat in? En hyresgäst? Tänk om det är en inkräktare? Rebecka ryser och drar morgonrocken tätare kring sig i det kyliga gamla huset där hon valt att bosätta sig. Klockan är tre på natten och kaminen av täljsten som står på nedervåningen hjälper inte häruppe i det dragiga sovrummet. Ute i novembermörkret vivlar snöflingorna. Ljuset i grannhuset syns fortfarande. Gestalten håller i en lykta. Rädslan griper tag i Rebecka. Tanken på vem som kan vara därinne gör henne illamående. Tankarna virvlar. Kan det vara sant? Varför har hon i så fall kommit hit? Är det ett sista förtvivlat försök att återuppta det de en gång hade? Eller för att försäkra sig om att hon fortsätter hålla tyst? Genom åren har Rebecka fått både brev och ibland mejl. Ibland någon har ringt och andats i mobilen. Hon, som en gång försvann spårlöst. Den ropande flickan. Det var så hon kallades i pressen. Då, för tjugofem år sedan, var Rebecka och Mirjam, för det var så hon hette, bästisar i det lilla trygga mönstersamhället. Mirjam hade en speciell dragningskraft, man kunde inte ta ögonen från henne. Hon var vacker. Gåtfull. Spännande. Fram till den dag bygden invaderades av journalister och TV-team. Kaos. Allt för flickan. Hon som skakade om allt och alla med sina berättelser om sexuella övergrepp, skumma källare och svarta plastsäckar …

Minnena av det som då hände gör sig återigen påminda. Minnen Rebecka helst vill glömma: åtalen, polisförhören, rättegångarna, lögnerna, sveken – och den livsfarliga lojaliteten mellan de både flickorna.

Vad var det egentligen som hände den där gången …?  Vem talade sanning? Vem ljög? Vem bar skulden?