Från skolans alla fönster kunde man se havet. Eli kunde titta ut över det hur länge som helst, det hjälpte mot övergivenhetskänslan som kapslat in sig i hjärtat. Hon är fjorton år och nyinflyttad i den lilla italienska kuststaden. Klasskamraterna hånar henne för hennes dialekt och hon bor hos sin pappa som hon knappt känner. Allt Eli har är mopeden hon fått av sin pappa, en biblioteksbok som hon borde ha lämnat tillbaka för länge sen och pyjamasen med hjärtan på som hon nappade åt sig ur mammas resväska innan hon åkte. Mamman som valt att bo i en annan stad med Elis bror.

Men vänskapen med Bea blir hennes räddning. Den orädda Bea Rossetti som alltid sticker ut för mycket och överglänser alla. I framtiden kommer hon att bli så känd som man överhuvudtaget kan bli.

Bea fyller Elisa med livsmod och utmanar henne. Redan som fjortonåring kunde Bea uppfatta de allra hemligaste önskningar och locka fram sidor hos Elisa som hon inte visste att hon hade.

Tretton år senare tror alla att de känner Bea, eller "la Rossetti" som hon kallas av sina följare som finns över hela världen. De vet vad hon har på sig, vad hon äter och vart hon åker på semester. De beundrar henne, avundas henne, hatar henne, dyrkar henne. Men ingen anar den hemlighet som döljer sig bakom leendet som alltid är exakt likadant, ingen av dem kan föreställa sig vem hon egentligen är, eller vem hon var när hon bara var Bea.

Elisa tycker inte om att fläka ut sitt liv i sociala medier och lever så långt ifrån rampljuset man kan komma. Men när hon hittar sina gamla dagböcker känner hon att hon måste berätta historien om deras vänskap. Som Beas motto alltid har varit: Om du vill att något ska hända måste du själv se till att det händer ...