Kvinnan sköljs upp med stormen. Flickan som heter Fen ser något i de skummande vågorna, en mjölkvit gestalt i månens sken. Kvinnan hänger över en bit drivved, med sjögräs till hår.

Fen vadar ut i det svarta dånet. Hon är en skicklig simmare och tvekar bara en sekund innan hon dyker. Flickan får tag i kvinnans bräckliga farkost och styr drivveden inåt med hjälp av tidvattnet. När hennes fötter når sand släpar hon den tunga bördan bakom sig, upp på stranden. Sälarna ser på. De är vana vid Fen, hon brukar simma med dem i vågorna. Men nu måste hon hämta hjälp.

Flickan springer upp mot fyren. Hon behöver sin pappa Dominic och sin tvillingbror Raff. Själv brukar hon hålla till i båthuset, det känns säkrare efter det som hände, men stormen i kväll är enorm. Ön Shearwater, med sin karga kust och sina pingviner och sälar, är en plats för stormar, men den här kommer att vara den värsta de upplevt. Det vet hon så fort hon kommer upp på krönet och kolliderar med vinden. Den lyfter henne från marken.

På avstånd ser hon ljuset från fyren, och plötsligt är hennes pappa där. Han har lämnat minstingen Orly varm och trygg i huset för att hämta sin dotter. Fen skriker över vindens dån: ”Det är en kvinna där nere!”

Rowan vaknar i en främmande säng, med bandage över hela kroppen. Det värker fruktansvärt i huvudet och munnen är torr. Hon vet inte var hon är, men en liten pojke håller hennes hand. Han får något inom henne att mjukna – men hon tänker att hon måste vara på sin vakt.

Dominic ser ut över förödelsen på ön. Stormen slog ut de stora strömkällorna, så nu är det slut med tända lampor. Det finns fortfarande gas till mat och vatten, men allt annat stängs av. Han bestämmer sig för att göra den svåra vandringen bort till fältstugorna. Om den mystiska kvinnan vaknar och börjar ställa frågor är det bäst att han städat bort alla spår ...