Sara Lidman

Sara Lidman (1923-2004) föddes i Missenträsk, Västerbotten. Hon är en av de stora och nydanande språkkonstnärerna i svensk litteratur. Hennes debut 1953 med romanen Tjärdalen introducerade byn Ecksträsk samt hennes på bibel och dialekt grundade poetiska prosa. Med fyra Norrlandsromaner och två framgångsrika pjäser bakom sig for hon 1960 till Sydafrika och senare till Kenya, varifrån hon skrev politiskt vakna romaner. Kampen mot USA:s krigföring i Vietnam engagerade henne i tio år på 60- och 70-talen. Med sin agitation och med intervjuboken Gruva kom hon att få avgörande betydelse för opinionsbildningen i Sverige och Norden. 1975 flyttade hon hem till Missenträsk och påbörjade sitt stora verk om moderniseringen och koloniseringen av Norrland. Resultatet blev de fem volymer som går under namnet Jernbaneeposet, senare följt av Lifsens rot och Oskuldens minut, varmed Sveriges och modernitetens historia förs fram till 30-talet, där författarskapet började. Som få författare har Sara Lidman förenat samhälleligt engagemang och språklig och stilistisk medvetenhet, och hennes produktion innefattar vid sidan av romanerna ett stort antal artiklar, tal och debattinlägg. Hon var 1955–63 ledamot i Samfundet De Nio, hon blev hedersdoktor vid Umeå universitet 1978 och fick professors namn 1999. Hon har fått ett stort antal litterära priser och utmärkelser, däribland Pilotpriset 1999.