Krokas

1949. Den unga tyska kvinnan Uli kliver av tåget vid station Krokom och ser sig omkring. Hon har letat reda på Krokom på en karta över Sverige, och sett att det ligger en bra bit norrut, någonstans i mitten av det långsmala landet. Hon har förstått att en fodrad kappa är nödvändig i dessa kalla fjälltrakter, där det är mycket kallare än i Malmö där hon tjänstgjort som hembiträde hos en Fru Cederstam. Men frun kommer nog inte sakna att kappan som Uli tagit ur en av garderoberna, hon har flera andra likadana. Fru Cederstam kommer väl heller knappast ens minnas att hon haft ett tyskt hembiträde som fått lämna sin plats bara efter ett par månader för att hon var för flamsig och högljudd i den tysta och stillsamma våningen i Malmö. Men hennes kappa värmer gott i kylan.

Uli ler sitt vackraste leende när hon frågar en man vid stationshuset om rum för natten, men hon är noga med att hålla munnen stängd för att dölja de spretande och bruna tänderna. Mannens avmätta svar om att ingen vill hyra ut till tyskar tvingar Uli iväg mot själva samhället bestående av ett antal låga byggnader. Hon har ett bestämt mål, i Krokom bor Elsa Pettersson och i Ulis resväska finns en bunt brev med hennes namn. Eli måste ta reda på sanningen ... Måtte det bara fungera denna gång. Uli är van att trassla till det för sig, det har hon gjort i hela sitt liv. Alla hennes tilltag och vilda infall hade fått modern att ta henne till läkare otaliga gånger. I vuxen ålder har Uli tillbringat många kvällar på Abendkeller och druckit sherry. Ibland fick hon sällskap med sig hem till rummet, någon att dela den smala kalla sängen i vindsförrådet med. Av alla män hon träffat var det bara en, Hansi, som inte såg ner på henne, och som vågade sätta sig bredvid henne på Abendkeller, även efter att de hade gjort det … De andra männen låtsades inte se henne. Hansi med sitt glada skratt och de mjuka händerna. Kärleken till honom var besvarad, det var hon övertygad om, ända till den dagen han försvann ut i kriget … Nu finns han inte mer.

Elsa Pettersson har gjort sig oumbärlig i Forsens lanthandel där hon arbetar som säljbiträde. Hon är duktig som få. Hon har huvudet på skaft, hon kan räkna och ta folk, hon kan allt en bra handlare behöver, berömmer ägaren Forsen henne. Under en av sina onyktra stunder hade han till och med hävdat att det vore bättre om hon tog över butiken istället för sonen Nils. Men Elsa vet nog vad Nils går för, ryktena sprider sig lätt. Han är skrytsam och en riktig kvinnokarl, han uppvaktar kvinnor i hela trakten. Elsa och han har haft ihop det en gång, men sedan dess skyr hon honom. Han är helt enkelt inget att ha.

Forsen brukar ofta skryta om Elsa, att hon är det bästa biträde han någonsin haft. Att han är som en far för henne. Men Elsa har ju redan en familj, sina föräldrar i Gärningsberg och en bror i Västerås som längtar efter att besöka. Vad skulle de säga om de visste om hennes hemlighet? Hon skäms vid tanken. Hon måste göra sig av med den. Livet måste bli som vanligt igen.

Det är en sen höstkväll och Elsa har precis kokat sitt kaffe innan hon ska ge sig ut i mörkret, obemärkt, när det knackar på dörren. Utanför står en mörkblond kvinna med sneda tänder, Uli har äntligen hittat den hon kommit ända till Krokom för. Det blir ett möte som kommer att förändra livet för dem båda för alltid, och Elsas hemlighet blir snart Ulis …