Det vitmålade tegelhuset ser både gammalt och nytt ut på samma gång. De har kört längs smala, förvirrande vägar, längre och längre ut på Long Island. Någonstans slutade gps:en att fungera och Amanda fick ta fram vägbeskrivningen som hon varit klok nog att skriva ner.

Men nu är de äntligen framme. Barnen rusar ut i gräset, förbi poolens glittrande vatten och in bland träden i skogen där bakom. ”Försvinn inte iväg nu!” ropar Amanda, samtidigt som hon nöjd ser sig omkring. Stig in i vårt vackra hus och lämna världen bakom dig stod det i annonsen på Airbnb, och tanken tilltalade henne. Rose kommer snart att förlora sig i tonåren och Archi är nästan lika lång som sin pappa, men i detta flyktiga ögonblick är barnen ännu mestadels barn.

Clay börjar packa ur bilen. Vädret ser ut att bli strålande och han ser fram emot en tur till havet och semestersex med sin fru. Kanske kan de smyga ut nakna och sjunka ner i bubbelpoolen efteråt. Luta huvudet bakåt och titta på den stjärnbeströdda himmeln.

Två kvällar senare är huset fullt av blöta handdukar, sandiga strandromaner och disk från middagar på terrassen. Barnen sover och mörkret ligger som en mjuk filt över huset. Amanda tar den sista klunken vin när hon hör det. Steg utanför dörren, ett lågt mummel, en närvaro … Hennes hjärta slår snabbare.

Så knackar det på dörren. I detta hus, där ingen vet att de befinner sig, inte ens gps:en, detta hus nära havet men samtidigt långt ute på landsbygden. De vet det inte ännu, men inne i New York har strömmen gått och något skrämmande har tagit sin början …