Kiward Station, Canterburyslätten, Nya Zeeland, 1907. ”Jag vann!” Gloria Martyn, barnbarnsbarn till Gwyneira McKenzie Warden – som för över femtio år sedan kom till Nya Zeeland som ung brud – har vuxit upp på familjens vidsträckta fårfarm och hon älskar livet här. Skickligt håller hon in sin livliga ponny och vänder sig glädjestrålande mot Jack McKenzie som dundrat fram på sin häst mot de vilsegångna fåren i betydligt långsammare takt.

Det har alltid funnits ett särskilt band mellan Jack och Gloria. Han är visserligen femton år äldre än sin halvbrors dotterdotter, men han är den som alltid tagit ansvar och försökt skydda henne – något Glorias föräldrar, sångerskan Kura och hennes make och manager William, däremot försökt undvika i alla år. Tills nu.

Hemma i den stora herrgården darrar Gwyneiras händer när hon öppnar brevet från Glorias föräldrar. ”De vill ta Gloria till England”, säger hon med dov röst till sin älskade make, James och fortsätter läsa högt: ”Vi har valt ut en liten och idylliskt belägen skola nära Cambridge som erbjuder en mångsidig utbildning för flickor.”

Mot sin vilja tvingas Gloria att lämna allt hon älskar bakom sig – inklusive den trofaste Jack. Väl på plats i England känner hon sig mer ensam än någonsin. Och när det senare uppdagas att hennes föräldrar aldrig haft för avsikt att låta henne återvända hem tvingas hon fatta ett avgörande beslut: Hon rymmer och ger sig ut på en omvälvande resa över haven – en resa som kommer att sätt djupa spår i själen och omforma hela hennes liv.

När så första världskriget bryter ut i Europa 1914 skickar även Nya Zeeland trupper. Bland dem som ska strida vid Galipoli finns Jack. Kommer han och Gloria någonsin nå fram till sina drömmars mål igen – landet i fjärran – Det långa vita molnets land ...?