Nordanvinden friskar i och ombord på skeppet hukar manskapet för att värja sig mot den kalla vinden. Rindi huttrar också, men mest känner hon sig upplivad och förväntansfull. Den sista biten in genom sundet har de både medvind och glider medströms, vilket gör rodden lätt. Där bakom den enorma dubbla landmuren väntar en av världens största städer. Och brokader och lenaste siden, rökelse och vackra smycken som de bara hört ryktas om … Snart är de framme i Miklagård och efter att ha levt på torkad fisk under den långa resan längtar de alla efter att få känna andra smaker och äta sig mätta för första gången på länge.

Rindi ser på Ormika som står på däck i skeppet bakom. Han vinkar till henne och hon känner värmen sprida sig i kroppen. Men det är inte alltid kärleksfulla blickar hon får, ibland skrämmer de henne. Hon måste akta sig för hans svartsjuka. Det finns nämligen en annan man ombord som han alltid betraktar med misstänksamma ögon.

Miklagård är en myllrande stad där människor av olika ursprung och med olika gudar möts. Lyckan är total när de hittar en krog där ölkannor och vinkaraffer bärs fram, och äntligen får de äta sig mätta på grillat lamm, bröd och oliver. Det de har med sig i utbyte är pälsskinn som är hett eftertraktat vid kejsarhovet. Dit bjuds de in för att visa upp varorna, och där möter de tolken Giulia som visar sig ha gotländsk bakgrund. Trälkvinnan Disa drömmer sanndrömmar och varnar för överfall och jordbävningar. Den unge kejsaren vill sprida den grekisk-ortodoxa tron, och de som styr har ögon och öron överallt. Hoten är många och hovintrigerna tätnar ...