Lund, augusti 1977. Helena lutar sig fram och lägger örat mot sin mormors mun för att kunna höra den rosslande rösten. Orden får henne att dra efter andan. Hon skakar på huvudet och vänder sig mot sin bästa vän, Mona. ”Ja, jag ska göra det. Jag ska ordna allt du ber om, mormor.”

Malmö, juni 2022. Det är fredag och lunchdags. Mona närmar sig chefredaktörens rum genom ett nästan öde kontorslandskap när hon plötsligt hör en bekant röst. ”Mona Gustavsson? Nej, hon är för gammal. Lomhörd och jävligt envis. Om någon kan spela martyr så är det hon. Ge henne avgångsvederlag, vet jag.”

Mona, som ska fylla sextiotre nästa gång, har visserligen funderat på att gå i pension eftersom ytterligare en omorganisation kommit på tal, men lusten finns fortfarande kvar och därför har hon sökt tjänsten som ansvarig för den nya lördagsbilagan. När hon nu lyssnar till fortsättningen på samtalet i chefsrummet inser hon att den tjänsten kommer gå till killen som hon själv lärt upp. Ilskan får henne att gå i pension på studs, utan att först diskutera saken med sin mer ekonomiskt lagde man. Istället ringer hon sin bästa väninna, Helena.

”Har du hunnit fundera på det där jag föreslog förra helgen?” Mona känner hur hela hon blommar ut i ett stort leende. Egentligen har hon inte tyckt att Helenas idé, att starta en resebyrå med fokus på Paris och enbart för äldre resenärer i små grupper, är realistisk. Det är ju något helt annat än att passa barn, som de båda gjorde i Paris i slutet av 70-talet. Nu är situationen plötsligt en helt annan.

Men samtidigt som Mona och Helena gör allt för att skapa sig en ny spännande tillvaro bär de båda på löften och svek som lever kvar i minnen från det förflutna. När sorgen och förändringens vindar sveper genom hemstaden Lund bestämmer sig Mona för att våga öppna dörren till en annan framtid