Rose är borta
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
En kärlekshistoria, en försvunnen kvinna och en dotter som söker sanningen …
Lempi har alltid skämts för sitt ursprung. Hennes pappa är finsk immigrant och hennes mamma tillhör amerikansk ursprungsbefolkning. Nu återvänder hon till reservatet i Minnesota där hon växte upp. För fyrtio år sedan försvann hennes mamma. Nu har pappan börjat minnas vad det var som hände …
Lempi är helt oförberedd på telefonsamtalet. Hon har nästan raderat minnet av sin barndom i reservatet och lärt sig skämmas för att en ojibwas och en finlanders blandblod flyter i henne. I den katolska flickskolan och farmoderns vård fick hon tiga om sin tid i tjuvarnas och lögnarnas fristad. Men nu ringer sheriffen från Minnesota och meddelar att hennes pappa är misstänkt. En flicka är försvunnen.
Pappan är förvirrad, svag och skrämd. Han vet bara att Lempis mamma Rose är borta. Och han förstår inte vad polisen menar med att det är fyrtio år sedan hans hustru försvann.
I åratal har Lempi varit rädd för det här telefonsamtalet, eller kanske hoppats på det. Hon föreställer sig barndomshemmet: Suset av björkar, lärkornas och näktergalarnas sång, och doften av björnbär som mognar. Hon ser framför sig hur pappan böjer sig ner för att sniffa på mammans örngott med broderade sorgblommor – och längtan slår ut i henne.
Så hörs en välbekant röst i andra änden. Någon hon kanske älskar, vars stämma blivit djupare och skönt sträv. ”Lempi, kom hit! Din far har börjat minnas.”
I samma stund bestämmer hon sig. Hon ska ta reda på vad som hände, då för länge sedan …
Läs mer
Katja Kettu
Katja Kettu är född 1978 och uppvuxen i Rovaniemi i norra Finland. Hon har gett ut fem romaner, varav Barnmorskan (på svenska 2013) både filmatiserades och belönades med Runebergspriset. Idag bor och arbetar hon i London, Tallinn och Helsingfors.
En kärlekshistoria, en försvunnen kvinna och en dotter som söker sanningen …
Lempi har alltid skämts för sitt ursprung. Hennes pappa är finsk immigrant och hennes mamma tillhör amerikansk ursprungsbefolkning. Nu återvänder hon till reservatet i Minnesota där hon växte upp. För fyrtio år sedan försvann hennes mamma. Nu har pappan börjat minnas vad det var som hände …
Lempi är helt oförberedd på telefonsamtalet. Hon har nästan raderat minnet av sin barndom i reservatet och lärt sig skämmas för att en ojibwas och en finlanders blandblod flyter i henne. I den katolska flickskolan och farmoderns vård fick hon tiga om sin tid i tjuvarnas och lögnarnas fristad. Men nu ringer sheriffen från Minnesota och meddelar att hennes pappa är misstänkt. En flicka är försvunnen.
Pappan är förvirrad, svag och skrämd. Han vet bara att Lempis mamma Rose är borta. Och han förstår inte vad polisen menar med att det är fyrtio år sedan hans hustru försvann.
I åratal har Lempi varit rädd för det här telefonsamtalet, eller kanske hoppats på det. Hon föreställer sig barndomshemmet: Suset av björkar, lärkornas och näktergalarnas sång, och doften av björnbär som mognar. Hon ser framför sig hur pappan böjer sig ner för att sniffa på mammans örngott med broderade sorgblommor – och längtan slår ut i henne.
Så hörs en välbekant röst i andra änden. Någon hon kanske älskar, vars stämma blivit djupare och skönt sträv. ”Lempi, kom hit! Din far har börjat minnas.”
I samma stund bestämmer hon sig. Hon ska ta reda på vad som hände, då för länge sedan …
Läs mer