1513. Allt den unga Hedvig drömmer om är en annan tillvaro än den som erbjuds henne på Ransta gård. Ända sedan barnsben har hon önskat sig ett liv i frihet, utan någon man som bestämmer över hennes framtid. Det enda hon längtar efter är att gå i kloster. ”Där, mitt barn, blir du fri” förklarar hennes mormor som också uppmuntrar henne till att bli nunna, den dagen hon fyller 18 år ska hon ge sig av. Blir lärd, helig och vis. Hedvig nickar och ser framför sig hur hon packar sina saker, tar farväl av sin familj, byn, djuren, markerna … Mormodern tar av sig släktringen som hon alltid bär, antingen på fingret eller runt halsen och lägger den i Hedvigs handflata. Den är i silver, med två smidda händer som håller i en gyllene bärnsten.

”En dag ska du bära den” säger mormodern, ”dina ögon passar samman med den och du är minsann en underlig tös. Inte galen som mor din, men underlig så det förslår …”. Vilken gåva är det hon har? Hedvig vet att alla som bär ringen har en särskild gåva. Vilken det är får tiden utvisa ...

Det är några år senare, under såningsgillet på logen, som katastrofen sker. Händelsen tvingar Hedvig att fly huvudstupa mitt i natten. Hon packar sina få tillhörigheter i en ryggsäck, tårarna bränner när hon lämnar torpet, tar en av hingstarna och lämnar Ransta.

På sin resa möter hon en ung man, som även han är på flykt. Han kallar sig för Gösta. I största hemlighet delar de en natt i Dalarna. Men redan nästa dag skiljs deras vägar åt.  Hedvig ger sig av för att söka efter honom. Hennes färd går genom ett Sverige präglat av den danske kung Kristians grymheter. Vad hon inte vet är att för Gösta leder stigen rakt till den svenska tronen …