Strålarna

Sóller, Mallorca, augusti 1999. Solstrålarna pressar sig ner genom de tunna molnen och får poolens vatten att glittra. Sextonåriga Selene tar på sig solglasögonen och ser sin mammans pojkvän, hotellägaren Juuso, svänga in på parkeringen i sin vita bil. Fönstret är nedvevat så att en smördrypande balad av Whitney Houston ogenerat strömmar ut. Det dunkar i Selenes huvud av vattenbrist och dålig sömn. Ännu finns fortfarande möjligheten att gå upp på rummet och glömma allt. Sätta sig på balkongen med en kall cola från minibaren och bläddra i något av Annies blanka magasin. Men så kommer bilderna över henne igen, och hon sväljer och sväljer … Så bestämmer hon sig och tar några snabba steg mot poolen, mot cafébordet, mot Juuso. Står där i solen och säger det rakt ut: ”Jag såg dem. Tillsammans.”

Stockholm, mars 1999. ”Jag gillar att variera mig.” Annie undrar om mannen som håller i jobbintervjun förstår hur falsk hon är. Hur desperat. Hon ser på hans blick att han känner igen henne och undrar vad hon gör där. Varför skulle modellen och skådespelerskan Annie vilja bli croupier på Stacy´s i Norrtälje? Han kan inte veta hur det är att bli äldre i hennes bransch och inte längre få några tjusiga tv-jobb. Inte kunna betala. Hon sväljer och tänker på mejlen hon fått från sin senaste beundrare. Han heter Juuso och är hotellägare på Mallorca. Lite äldre men definitivt rik och med snälla ögon. Kanske borde hon nappa på hans erbjudande om att resa dit i sommar. ”Låt mig få ta hand om dig”, skrev han och det vore så skönt att få släppa taget ...