Jag tror inte på spöken, men jag är rädd för dem
Kartonnage
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Kusligt bra berättelse för mellanstadieåldern!
Med en osviklig närvaro och nyfiken iakttagelseförmåga för vardagens psykologi, relationer och moraliska irrvägar briljerar författaren och krönikören Bengt Ohlsson i sin nya barnroman.
Vem tror på spöken? Inte Henrik. Ho-hooande gestalter i vita lakan är en barnslig tanke, som något i en tecknad film! Men så väcks han av Figaros gnyende. Hunden buffar på dörren, det är tydligt att något är fel. Har han hört något? Känt någon lukt? Henrik vågar sig ut i köket. Gryningsljuset utanför fönstret gör det svårt att skärpa blicken, men det står någon i trädgården. Eller vad är det Henrik ser?
Hur berättar man en sån här omskakande upplevelse? Och för vem? Och hur tas det emot? Även om man inte tror på spöken kan man vara rädd för dem ändå.
Bengt Ohlsson
Bengt Ohlsson, född 1963, är bosatt i Stockholm. Han debuterade 1984 med romanen Dö som en man, sa jag. Efter debuten kom en rad romaner och år 2000 fick Bengt Ohlsson ett andra genombrott med den stora romanen Se till mig som liten är. Med Gregorius fick han 2004 års skönlitterära Augustpris. 2011 nominerades han återigen till Augustpriset för romanen Rekviem för John Cummings. Hans senaste romaner är De dubbelt så bra (2018), Min perfekta man (2019), Midsommarnattsdrömmar (2020) och Föda åt min hämnd (2022). Bengt Ohlssons barnboksdebut Pengarna (2021), är en spännande och tankeväckande bok för mellanstadieåldern.
Kusligt bra berättelse för mellanstadieåldern!
Med en osviklig närvaro och nyfiken iakttagelseförmåga för vardagens psykologi, relationer och moraliska irrvägar briljerar författaren och krönikören Bengt Ohlsson i sin nya barnroman.
Vem tror på spöken? Inte Henrik. Ho-hooande gestalter i vita lakan är en barnslig tanke, som något i en tecknad film! Men så väcks han av Figaros gnyende. Hunden buffar på dörren, det är tydligt att något är fel. Har han hört något? Känt någon lukt? Henrik vågar sig ut i köket. Gryningsljuset utanför fönstret gör det svårt att skärpa blicken, men det står någon i trädgården. Eller vad är det Henrik ser?
Hur berättar man en sån här omskakande upplevelse? Och för vem? Och hur tas det emot? Även om man inte tror på spöken kan man vara rädd för dem ändå.